Vi utgår normalt från att miljömärkningssystemen ska vara en ledstjärna mot hållbarhet. Och visst har den gjort nytta och rensat upp i framförallt det kemikalie-tekniska träsket. Jag har personligen försvarat Svanen mot påhopp från illistiga branschföreträdare, som via grumliga "vetenskapliga" rapporter ifrågasatt Svanens miljönytta.
Men, Svanens utmaning är att skaffa sig en riktig kompassriktning och strategi mot hållbarhet. Det blev alldeles uppenbart för mig idag, när jag läste kriterierna för golvbeläggningar: Man kräver "Minst 50 vikt-% av golvet ska utgöras av förnybar råvara. Förnybar råvara definieras som en råvara som kommer från biologiskt material som kontinuerligt nyproduceras i naturen."
Efter att ha läst in mig på idéerna bakom C2C (Cradle to Cradle) inser man att Svanens krav är direkt kontraproduktivt och förstör snarare möjligheterna till slutna kretslopp. En vara som blandar biologiska (förnybara) och tekniska (i regel plaster) kretslopp kallas i C2C-termer för "monstruösa hybrider". Istället för att separera dessa två fraktioner för att hantera dom rätt, uppmuntrar alltså Svanen till att blanda så mycket som möjligt. En C2C-vara kan alltså uteslutas från miljömärkningskriterierna för att den använder en 100% återvinningsbar men fossil råvara. Beklagligt men sant, men ska Svanen vara en ledare för hållbar konsumtion kan man inte ha så många kockar till sitt kriteriekokande längre. Ledarskapet på Svanen delas av flera nationella nämnder och kriterieskapandet är en kompromiss av olika filosofier. Det blir aldrig genomtänkta produkter av ett sådant ledarskap, utan mest en brun sörja av kompromisser som har något grönare nyans än samhällets något redan existerande och mer mörkbruna produkter. Därmed inte sagt att Svanen ska ställa för ouppnåeliga krav, utan mer rättriktade krav som leder produktutvecklingen rätt. Det är dags att utmana och ställa högre krav på Svanen så att den blir det nödvändiga redskap som samhället så väl behöver.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar