Barnbarnens advokat

Teflon och Gortex är tickande bomber?

2011-09-18T11:39:00.000+01:00

Varumärken som Teflon och Goretex m.fl. bygger på fluorerad plast, dvs polymerer. Diskussionen om att dessa ämnen kan kopplas till hormonstörande ämnen som PFOA och PFOS finns redan, men problemet kan vara mycket värre än så. För vad händer när stekpannor och kläder smälts ner eller eldas upp när tidens tand gjort sitt? Många s.k PFC-ämnen är ju extremt starka växthusgaser med GWP på flera 1000 gånger. Jag kan inte se hur man kan undvika hur sådana ämnen kan bildas. Har Du Pont med flera ens tänkt på problemet? Eller ska vi behandla teflonpannor och goretexjackor som kärnavfall? Gräva ner det så att det aldrig någonsin kan eldas upp?

Tja, är det någon mer än jag som funderat på problematiken?

Hormonstörande ämnen högre upp på agendan

2011-09-02T09:52:00.002+01:00

Det kokar betätnkligt i kemikalifrågan just nu. Det börjar hända intressanta saker med REACH, regeringen har ambitioner på att ta tillbaka initiativet inom EU, Naturskyddsföreningens höstkonferens och årsbok kommer att handla om kemikalier. Men, den stora bakomliggande frågan är egentligen hormonstörande kemikalier.Det klassiska sätten att hantera kemikalieproblemen visar sig alltmer värdelösa. Riskbedömning, gränsvärden, lagstiftning, säkerhetsdatablad m.m. fungerar inte alls som ett skyddsnät därför att de är konstruerade från ett felaktigt sätt att tänka. Våra barn exponeras mer, utsätts mer, påverkas mer än vi trodde och vi står handfallna.

Det positiva är att fler inser problemet, och det dyker upp alltfler initiativ nu. Jag tänker på

1/ Boken "Förgiftad", där de Canadensiska författarna gör experiment på sig själva och bevisar att man kan kontrollera sin egen exponering genom att undvika/utsätta sig för olika produkter. Boken är underhållande och lättbegriplig dessutom.

2/ Kunderna har rätt att numera kräva butikerna på uppgifter om deras varor innehåller särskilt farliga ämnen enligt den s.k. Kandidatlistan.

3/ Kemikaliesekretariatet har infogat hormonstörande ämnen på sin publika databas, och på endocrinedisruption.org publiceras aktuell lista på samtliga potentiellt hormonstörande ämnen.

Men kemikalier är inget isolerat problem, utan de ska ses i ett sammanhang med den övriga globala krisen. Det handlar ju om att skapa lösningar och produkter som klarar planetens villkor vad gäller klimat, biologisk mångfald. Men det är en utmaning, inte flera. Bara man inte fokuserar på alla de saker man ska undvika, utan vad man ska göra istället. Behövs hjälp? Jamen ring mig då!

Cradle to Cradle (C2C) produkter - säljs av Tretum!

2010-04-21T13:32:00.011+01:00

En av mina nya kunder är Tretum AB, ett litet byggföretag. Små, men naggande goda. De kan nämligen redan leverera C2C-certifierade produkter i Sverige. Klicka gärna på länken och se heltäckningsmattor från Shaw Industries, som återvinns till 100%.

En industriproduktion helt utan avfall! Fantastiskt kul, för det innebär också att jag själv har börjat så smått att göra affärer inom C2C. Nu hoppas jag bara att Tretum säljer massor med mattor och drar med sig resten av det svenska näringslivet. För helst vill vi ju ha en sådan där förnämlig återvinningsindustri i Sverige också, eller hur? Sedan vill vi ha fler materialtillverkare som gör RIKTIGA återvinningsbara material.

Videon visar hur C2C-konceptet fungerar.

Insikten om ohållbar kemikaliepolitik når kommissionen?

2010-03-21T12:11:00.004+01:00

Att nyfödda bebisar innehåller en cocktail av industrikemikalier är inte förvånande. Det är inte första gången man konstaterar att den mest känsliga delen av människans livscykel exponeras för vetenskapligt misstänkta hormonstörande ämnen. Det borde ha lett till arga upplopp och protester världen över, för länge sen. Anledningen varför reaktionerna är så lama, är väl att problematiken är för obegriplig. Experterna tjafsar, myndigheterna lägger huvudet på sned och politikerna vet inte vilket ben de ska stå på.

Visserligen har EU genomgått "århundradets kemikaliereform", men den kan ändå inte matcha den sanslöst skenande kemikalieindustrin.

Naturligtvis kan man inte sitta i en sandlåda, och tro att man ska kunna väga, mäta och utvärdera varje sandkorn för sig, innan man bestämmer sig om sandlådans innehåll är bra för barnen. Det som är nytt med denna rapport är att den är beställd av DG Environment, och att man har äntligen insett det hopplösa i att fortsätta som förut. Jag hoppas att man nu går ett steg vidare och föreslår "default actions", dvs förbjuder fortsatt tillverkning av de ämnen som hittas överallt, dvs POPs. Ämnen som hittas generellt i bebisar, djur, livsmedel osv har ju bevisligen sådana egenskaper som vi via omvägen över tester på vPvB försöker beskriva. När det vi letar efter syns i verkligheten, verkar det ju bara fånigt att man måste verifiera samma sak på kartan.

Vi har ingen klimatkris - det är en hållbarhetskris!

2010-03-05T08:51:00.005+01:00

För en vecka sedan kom jag hem från Saudi-Arabien. Jag och ytterligare tre internationella gästföreläsare från Österrike, UK och USA föreläste på temat "säkerhet i sjukvården". I det begreppet ingick alltså hållbarhet, så som utfasning av PVC, ftalater och bromerade flamskyddsmedel. Så är det med sjukvården: Det handlar om liv och läkaretik. När man inser att botandet kan leda till långsiktig ohälsa innanför eller utanför sjukhusets väggar, för de egna patienterna såväl som för allmänhälsan - så förstår man nödvändigheten att koppla ihop miljöfrågorna med verksamheten.

Att det var just Saudi seminariet hölls i, skänkte förstås en extra dimension till den holistiska synen. Ska villigt erkänna att samtliga vi tre gästföreläsare låg medvetet lågt i början vad gäller klimatfrågorna, 25% av världens olja lär ju hämtas från just detta land. Men våra värdar visade en förvånansvärd öppenhet och villighet att diskutera hela problematiken, inte bara valda delar.

Det är ju inget som hindrar att man kan börja plocka de lågt hängande frukterna såsom utfasning av PVC i sondslangar för nyfödda eller energieffektivisera sjukhusen, skaffa en kostnadseffektiv avfallshantering och sortering av avfallet m.m. Vi diskuterade alternativa transporter för studenterna inom universitetsområden, det var kreativt, upplyftande och kul.

Att förbränningen av de fossila resurserna förr eller senare måste upphöra, det är vi alla ganska rörande överens om. Det behövs en plan som som är tillräckligt smart och attraktiv för alla inblandade, så går det. Men, planen måste utgå från hållbarhet, annars riskerar vi t.ex. att i panik tillåta rovdrift på de förnybara råvarorna. Och nedmonteringen av den biologiska mångfalden är enligt "The Nine Planet Boundaries" ett ännu värre hot än klimatkrisen. Frågan är om det inte vore te.x. en bättre strategi att använda oljan till att skapa material, som inte förbränns i slutändan utan återvinns ständigt?

Kina var skurken i COP 15?

2009-12-29T12:20:00.006+01:00

En mycket intressant artikel i The Guardian av Mark Lynas. Kina utnyttjar skuldbeläggningen av den rika världen, och spelade under täcket i Köpenhamn. Kopplingen mellan billigt kol och tillväxt prioriteras högre än allt annat. Man vill inte ens att Tyskland, Australien eller USA gör egna åtaganden som riskerar öka trycket på Kina.

Det känns verkligen som det är dags för NGOerna att nyansera sin bild av "skurknationer vs fattiga offer". Annars legaliserar man bara dåligt beteende från nationer som Kina och Indien, och det vore en björntjänst mot alla jordens invånare.

Överhuvudtaget borde vi alla ha lärt oss läxan, och sluta dela in världen i skurkar och offer. Oavsett om det rör sig om klimat, feminism, våld, krig osv. Då handlar det inte längre om skuld, utan snarare att se beteenden, vara konstruktiv och söka möjligheterna. Orkar vi det, så finns det goda chanser att överleva.

Johnson & Johnson vill tvinga på sjukvården triclosan

2009-12-09T19:58:00.010+01:00

Jämtland läns landsting sa nej till suturer som behandlats med triclosan, såklart. Vad ska man överhuvudtaget ha antibakteriella suturer till, som dessutom förgiftar patienten med ett miljögift? Normalt så förebygger man infektioner med god hygien, inte miljögifter. Triclosan är kontroveriellt och har tidigare debatterats som tillsats i tandkräm för att motverka tandlossning. Baksidan är att man hittar det i reningsverkens rötslam och i kvinnors bröstmjölk, samtidigt som det har en kemisk struktur som är närbesläktad med DDT och PCB. Det finns studier som visar på hormonstörande egenskaper.
Det är ett självklart utfasningsämne som alla progressiva upphandlare ser till att få bort, för att leva upp till Sveriges miljömål och övergripande lagstiftning.

Men J&J nöjer sig inte med ett nej ska ni veta. Länsrätten gav visserligen landstinget rätt, men Kammarrätten överprövade och gav J&J rätten att tvinga på patienterna triclosan. Landstinget har inte lyckats bevisa att triclosan utgör en risk, eftersom det är så lite i varje produkt. Jisses, undrar vad mer man kommer att bli påtvingad som patient om man inte lyckas bevisa risken? Bara man tar lite av allting i varje produkt så går det tydligen bra. Lite kvicksilver, lite kadmium, lite bisfenol A, lite ftalater, lite PFOS, bromerade flamskyddsmedel. Vad vi ska ha det till spelar ingen roll, bara det är lite. Bakläxa till Kammarrätten. Varning för Johnson & Johnson.

Svanen inkompatibel med C2C

2009-10-27T21:57:00.006+01:00

Vi utgår normalt från att miljömärkningssystemen ska vara en ledstjärna mot hållbarhet. Och visst har den gjort nytta och rensat upp i framförallt det kemikalie-tekniska träsket. Jag har personligen försvarat Svanen mot påhopp från illistiga branschföreträdare, som via grumliga "vetenskapliga" rapporter ifrågasatt Svanens miljönytta.
Men, Svanens utmaning är att skaffa sig en riktig kompassriktning och strategi mot hållbarhet. Det blev alldeles uppenbart för mig idag, när jag läste kriterierna för golvbeläggningar: Man kräver "Minst 50 vikt-% av golvet ska utgöras av förnybar råvara. Förnybar råvara definieras som en råvara som kommer från biologiskt material som kontinuerligt nyproduceras i naturen."

Efter att ha läst in mig på idéerna bakom C2C (Cradle to Cradle) inser man att Svanens krav är direkt kontraproduktivt och förstör snarare möjligheterna till slutna kretslopp. En vara som blandar biologiska (förnybara) och tekniska (i regel plaster) kretslopp kallas i C2C-termer för "monstruösa hybrider". Istället för att separera dessa två fraktioner för att hantera dom rätt, uppmuntrar alltså Svanen till att blanda så mycket som möjligt. En C2C-vara kan alltså uteslutas från miljömärkningskriterierna för att den använder en 100% återvinningsbar men fossil råvara. Beklagligt men sant, men ska Svanen vara en ledare för hållbar konsumtion kan man inte ha så många kockar till sitt kriteriekokande längre. Ledarskapet på Svanen delas av flera nationella nämnder och kriterieskapandet är en kompromiss av olika filosofier. Det blir aldrig genomtänkta produkter av ett sådant ledarskap, utan mest en brun sörja av kompromisser som har något grönare nyans än samhällets något redan existerande och mer mörkbruna produkter. Därmed inte sagt att Svanen ska ställa för ouppnåeliga krav, utan mer rättriktade krav som leder produktutvecklingen rätt. Det är dags att utmana och ställa högre krav på Svanen så att den blir det nödvändiga redskap som samhället så väl behöver.

Är miljöstyrningsrådet till nytta eller skada?

2009-10-05T10:27:00.007+01:00

Miljöstyrningsrådet (MSR) fick ursprungligen regeringens mandat att utveckla den miljöanpassade offentliga upphandlingen. Utgångsläget var dock att många progressiva kommuner och landsting hade en stor vilja att driva frågorna. De jobbade ofta med den s.k. Västernorrlandspärmen, som listade upp icke önskvärda material och kemikalier. De fick dock kritik för att inte vara tillräckligt "vetenskapliga" och utan en riktig officiell struktur. Fördelarna var dock uppenbara genom den tydlighet man hade ifråga om kontroversiella frågor som t.ex. PVC och LAS.

Idag har MSR fått stora resurser, men slarvar undan tydligheten genom en paralyserande koncensus med särintressen som t.ex. PVC-lobbyn. Frågan är förstås om detta förfaringssätt skulle vara mer vetenskapligt? Tyvärr lägger man på detta sätt sin våta hand över alla initiativ att driva en progressiv upphandling. Jag lutar faktiskt mer åt att MSR gör mer skada än nytta för miljön. Och det är allvarligt!

När ska lära oss ta helhetsgreppet om bromerade flamskyddsmedel?

2009-10-01T14:06:00.004+01:00

"Guilt by association" är normalt ett begrepp som indikerar fel beteende. Men då gäller det människor. För kemikalier vore det dock helt rätt. På min tid som kampanjledare (SNF) mot bromerade flamskyddsmedel så förespråkade vi ett generellt förbud mot alla 70 bromerade flamskyddsmedel, just av den anledningen vi ser nu: Förbjuder vi bara några stycken som debatteras vartannat år, så dyker ju andra liknande substanser upp. På min tid hade jag ingen susning om TBECH, men det är alltså bara ett i arsenalen av bromerade flamskyddsmedel som kemiindustrin plockar fram när vi förbjuder några bromerade difenyletrar.

Kom ihåg att det inte bara är vi miljömuppar som hävdar förbud mot samtliga bromerade flamskyddsmedel, räddningsverket har sagt att de inte ens behövs. Känns rätt onödigt att utsätta folk för prostatacancer då, eller hur?

Är miljögifter en fråga om otur?

2009-09-20T17:08:00.003+01:00

Då och då avslöjar SNF förekomst av diverse gifter i konsumentnära produkter, i detta fall plastsandaler. Det är nästan alltid så att majoriteten av produkterna innehåller dom. Det är också nästan alltid några leverantörer som gör en pudel, lovar bot och bättring och sedan drar in produkterna. Men sen då?
Vad händer med de produktgrupper som ingen testar och visar upp reultatet i media? Gympaskor, kalsonger, leksaker, illaluktande kablar och förpackningar m.m. m.m.

Är det lugnt att fortsätta använda dessa eftersom ingen sagt något annat? Nej, naturligtvis är SNFs undersökningar bara toppen på ett isberg. Varför skulle tillverkare av plastskor vara unika vad gäller miljögifter? Jag undrar bara varför ingen myndighet åläggs att systematiskt undersöka konsumentnära artiklar, istället för punktvisa insatser från en ideell organisation?

SLU-professorer ute på hal is!

2009-08-10T14:48:00.006+01:00

Under sommaren har den ekologiska odlingen kritiserats kraftigt av professorer med självaste SLU som bas. Se SvD Brännpunkt 090712 och 090727. Måhända ska det inte vara titulaturen, utan argumentationen som ska ge ordet dess makt och glans. Saknas dock insikt om förekommande trångsynthet och bristande integritet på institutionerna, är det förstås lätt att bli så förblindad av de vetenskapliga etiketterna att man glömmer kolla innehållet. För mig är det ovetenskapligt att ta avstånd från discipliner, som ekologiskt lantbruk, utan att man ens förstår vad diskussionen går ut på. Om vi ska diskutera valet av odlingsform i förhållande till de förutsättningar som bör gälla för att ett hållbart samhälle ska uppnås, så måste vi vara eniga om att valet av produktionsform ska bygga på stabila och cirkulära flöden av näringsämnen, utan att systematiskt undergräva andra ekosystem eller systematiskt låta insatsmedel från konstgödning eller bekämpningsmedel öka i biosfären.
SLU-professorerna visar att de bara ser träden, men inte skogen. Avkastning från jordplättarna är det centrala, inte frågan om vilka förutsättningar som ska gälla för att avkastningen måste styras så att den kan ligga på samma nivå i generation efter generation efter generation….
Det blir pinsamt tydligt när man beskriver industrijordbrukets produkter som mer ”klimatvänliga” för att de binder mer koldioxid. Det är ju fullständigt irrelevant då jordbruksprodukter inte per definition utgör några koldioxidfällor, utan omsätts lika i kolets kretslopp oavsett odlingsform. Likaså går det inte att jämföra en grödas energieffektivitet med energikvaliteten som går förlorad när konstgödsel framställs. En gröda drivs som bekant av solljuset, en energikvalitet som det inte finns anledning att hushålla med eftersom ljusflödet till jorden ger oss 10.000 ggr mer energi än vad vi förbrukar i dagsläget. Nästan lika pinsam är slutsatsen om att påvisbara rester av bekämpningsmedel i vattendrag eller övriga naturen skulle vara ofarlig. Det bygger på antagandet om att dagens analysmetoder och toxikologiska kunskap skulle vara heltäckande, vilket visar på en total brist på ödmjukhet inför den okunskap som gäller och kommer att gälla inom överskådlig tid vad gäller kemiska effekter på jordens livsformer. Forskningen om hormonstörande kemikalier och multiexponeringen av flera olika kemikalier har t.ex. snarare ökat osäkerheten kring riskbedömningarna.
Det sorgliga är att SLU-professorena inte tycks ha någon egen idé om vad ett hållbart samhälle är, bara att strypa anslagen till ekologisk odling. Frågan är om det inte vore bättre att strypa anslagen till SLU, i alla fall den uppenbart kontraproduktiva grenen av psuedovetenskaplig gnällforskning.

Magnus Hedenmark, ekotoxikolog och grundare till tankesmedjan ”Vagga till vagga”.

Skilj på det relativa och absoluta miljöarbetet

2009-06-11T15:41:00.006+01:00

Inspirerad av de tankar som förs fram från "Cradle to cradle", så slår det mig att vi behöver synliggöra de olika förhållningssätten som används för att driva miljöfrågorna framåt. Både Det Naturliga Steget och Cradle to cradle arbetar med absoluta mått, dvs vi jämför oss med en målbild av hur samhället borde se ut och ägnar våra resurser till att nå ända fram.

Det relativa miljöarbetet svarar bara på frågan hur vi ligger till i förhållande till andra, utan att reflektera hur långt det är kvar tills vi är i mål. Ofta så känns det då rätt meningslöst att vara mer än längst fram. Istället för att diskutera hur vi ska komma helt bort från fossila bränslen, så nöjer vi oss med att vara bäst i klassen. Men om klassen som helhet går under för att vi bara diskuterade 30, 40, eller 50% avveckling, så ser vi inte det. Som att vara förstaklass passagerare....på Titanic. Vi konstaterar att Sverige är bäst på mycket, men orkar inte diskutera möjligheterna att verkligen gå i mål.

Den 1 juli ska Cradle to cradle presenteras publikt i Sverige för första gången, i Almedalen. Jag hoppas att fler inser möjligheterna för oss att tänka om och vända på den finsiella och ekologiska krisen då. Sverige har ju förstås några systemfel som vi måste ta itu med. Sopförbränning kommer inte att passa in i ett kommande kretsloppsamhälle t.ex. Men, ju förr vi suger tag i utmaningarna desto större möjligheter har vi att vinna loppet.

Vår konkurrens bygger idag på doping. Vi dopar våra varor med metaller, bromerade flamskyddsmedel, tennorganiska föreningar, fluorimpregnering, PVC m.m. för att vinna slaget om kunderna. Doping är osunt förr all idrott och är förstås osunt för marknadsekonomier också. Men slutar vi dopa varorna, så har de i alla fall en möjlighet att kunna återvinnas till 100%. I sådana fall uppstår inget avfall heller och frågan är om det inte blir lönsammare i det långa loppet.

Viktiga lärdomar för offentlig upphandling

2009-04-06T11:37:00.006+01:00

Ja, så har det hänt det som jag väntat på ett tag. Tack vare att att kontrollen av uppgifterna hittills har varit så svag, så chansar de flesta leverantörerna med falska uppgifter om flamskyddsmedel. Äntligen avslöjades denna ovana, men jag är ganska säker på detta inte var en engångsföreteelse.

Utan att ha detaljstuderat kraven, så tycks kravet om att inte ha några flamskyddsmedel alls dock inte vara så genomtänkt. Det finns helt acceptabla flamskyddsmedel, och man måste vara klar på om det verkligen existerar produkter som klarar kraven innan man ställer dom. Kravet bör istället utformas så att de farliga och dåligt dokumenterade flamskyddsmedlen försvinner. Det är givetvis sjukt att använda flamskyddsmedel i lågströmsprodukter som t.ex. tangentbord, men marknaden är inte helt sund heller. Standarder styrs mycket av kemiindustrin, och producenterna blir lätt klämda.

En högre kompetens på kravställandet och en frekventare kontroll av leverantörernas uppgifter bör vara lösningen.

Professor vilse i kemikaliesoppan

2009-03-07T22:21:00.006+01:00

Toxikologins fader, Paracelsus, gjorde onekligen ett stort avtryck på många av dagens toxikologer, s.k. giftexperter. Så stort var avtrycket, att man har svårt att inse att nya insikter nu ersätter Paracelsus förenklade bild som beskrev riskbegreppet som enbart en fråga om dos. Paracelsus var verksam under 1500-talet! Under Paracelsus tid fanns inga industriellt producerade kemikalier som systematiskt ökade i koncentration i biosfären, varav vissa med förmågan att interagera med kroppens hormonella system. Under 1900-talets sista decenium har vi kunnat sammanfatta en ny bild av kemiska risker där tajming har en mer avgörande roll än dos vad gäller påvisbara effekter av kemikalieexponering. Bromerade flamskyddsmedel är ett exempel på miljögifter som ger s.k. seneffekter, där försöksdjur som exponerats för de bromerade flamskyddsmedlen i livets startskede visats få minnesstörningar och inlärningsproblem först i vuxen ålder.

Professor Robert Nilsson tycks tillhöra den skara av toxikologer som inte bara klamrar sig fast vid gammal kunskap, utan dessutom tar öppet avstånd från såväl tvärvetenskapliga hållbarhetsbegrepp som försiktighetsprincipen. Nilsson har tidigare beklagat sig över de "gröna talibanerna" inför den amerikanska och reaktionära tankesmedjan Cato. Må vara att vi måste acceptera att bäst-före datum passerat för många vetenskapliga titlar, men när de dessutom används som kontra-produktiva redskap för att sprida ett rigor mortis bland tvehågsna beslutsfattare i en för mänskligheten redan kritisk situation, får vi inte längre tiga.

På DN finns t.ex. Kjellander, som okritiskt applåderar och tar till sig alla argument som häcklar politikens tafatta försök att trots allt avgifta samhällets flöden och processer. Det är inte alltid logiskt, men politikens villkor är som de är men slutmålet för kvicksilver, bly och andra miljögifter är att de ska försvinna helt från samhällsprocessen. Sorry, men det finns inga slutna system. Inte ens vad gäller hanering av kristall. Nilsson är tyvärr långt ifrån ensam i sin syn på toxikologi, vetenskap och försiktighetsprincip, men ett större problem är de okritiska påhejarna som hellre njuter av förvirrade debatter än att ta ansvar för de insikter som faktiskt existerar. Kjellander har ett intresse av att torgföra kärnkraften och pusslar listigt in Nilssons artikel för sina syften. Det allra största problemet är dock tystnaden från miljögiftsforskare och toxikologer. Varför är de så tysta? Är det bara när det gäller att fiska forskningsanslag som det är värt att hålla i pennan, så har deras forskning inte större värde än avlatshandel.

Datorer återvinns ju inte!

2009-03-02T21:18:00.003+01:00

Vi har en officiell bild av ett fungerande producentansvar, och litar på att våra datorer tas om hand. Att så inte är fallet visade SvD med all sin krassa tydlighet i söndags (1/3 -09). Man hittade t.ex. datorer från Stockholm stad. Hur i h-e hamnade dom i Ghana?
Har någon tredjepart följt upp och kontrollerat detta producentansvar någon gång? Vem har tillsynen? Ibland undrar jag om våra politiker/myndigheter inte är lite väl naiva? Det är äckliga och deprimerande bilder från datorindustrins smutsiga bakgård. Som vanligt är det barnen som betalar priset. Att PVC-kablar bidrar till spridningen av dioxin kan vi nu dock konstatera. Varför skulle marken annars vara dioxinförorenad?

Jag har träffat IT-tillverkare som anser att vi inte behöver bry oss om vad datorer innehåller, eftersom dessa numera tas om hand. HA!- dagens dubbelfel. Nej, för att kunna få en fungerande återvinning så måste naturligtvis kretsloppet avgiftas, och om det inte återvinns så måste det avgiftas ändå.
Dessutom bör inte producenterna få gömma sig i dunkla insamlings-kollektiv. Allas ansvar = ingens ansvar. Det måste införas pant och andra tydliga styrmekanismer tills Ghana och andra dumpningsplatser blir avgiftade.

Gatlamporna lyser mitt på dagen!

2009-02-19T16:39:00.004+01:00

Jag har länge funderat över detta fenomen. Jag frågar vänner. Det pågår år efter år, men ingen tycks bry sig. Gatlamporna! De lyser ofta mitt på dagen, i alla kommuner i hela landet. Från mitt fönster i Tyresö har lamporna lyst hela dagen idag. Varför? De kan väl inte vara brist på teknik? Dagsljus- och tidreläer har funnits länge. Är det för att någon kommunalanställd ska ha ensamrätt på reglagen, och sitter med andra viktigare saker just idag? Är det för att någon är mutad av elbolagen och kör på så att vi blir tvugna att bygga kärnkraftverk? Eller är det för att elen är så billig att slösa med, så vi kör hellre på dagen så slipper vi betala för att någon åker runt och kollar om lamporna funkar på natten?
Mina vänner tycker att jag är tjatig. -Du verkar helt fixerad av lamporna. Men, varför är det bara jag som reagerar? Hallå i gökboet. Elanvändningen i världen är den största källan för växthuseffekten. Finns det någon i cyberrymden som fattar vad jag menar, eller kan ge ett BRA svar på mina frågor? Skriv och berätta.....

Fjärrvärmen närmar sig återvändsgränden

2008-12-27T16:07:00.005+01:00

Hittills har fjärrvärmen rosats som den kanske bästa och effektivaste lösningen för att värma hus. Och, i jämförelse med en oljeldad panna i villan är den förstås svårslagen. Övergången från fossila till förnybara bränslen har bidragit till att placera Sverige i topp bland I-länderna vad gäller utsläpp av växthusgaser/capita.
Men vad är haken? Vore det inte toppen om alla hushåll körde på fjärrvärme? Nej, och det främsta skälet heter ledningsmonopol. Det andra skälet heter kommunalt avfallsmonopol och det tredje och avgörande skälet är sopförbrännings-incitamentet.

Om vi begrundar dessa skäl, så ser vi ett otäckt samband mellan sopförbränning och fjärrvärme med täta skott och gemensamma intressen. Utgångspunkten är att många kommuner har investerat i stora förbränningsanläggningar, och det billigaste bränslet är hushållssopor som andra betalar för att bli av med. De kommunala energibolagen kallar sopor för "förnybart bränsle" trots att de innehåller plastpåsar och plastförpackningar. Eftersom det tycks saknas styrande regler för vad man kallar sitt bränsle, så gör kommunerna det som passar deras intresse bäst helt enkelt. Kommunerna kan också kräva fjärrvärme som villkor i bygglovet.

Elbolagen kritiseras ofta för sin oligopol-situation, men vi kan ända välja vilken el vi vill köpa. Det går inte med fjärrvärme, även om man teoretiskt skulle kunna göra det. Men, det som hamnar i förbränningsanläggningen bestäms av samma kommun som har avfallsmonopolet. Så, även om ett företag har en bättre lösning för att återvinna sina sopor så gör kommunen anspråk på dom. Därför finns inga incitament att nå ett hållbart samhälle, som har "riktig" fossilfri värmedistribution eller återvinning, för kommunerna idag. Fjärrvärme- och sopmonopolet är kompisar och regeringen låter dom vara det, trots att de sätter ett sunt marknadsdrivet miljöarbete ur spel. Sorgligt men sant.

Betala för giftfri sjukvård?

2008-11-19T21:04:00.004+01:00

Jag brukar jobba en del med upphandling och inköp av medicinska sjukvårdsartiklar. Det handlar för det mesta om att få sjukvården att handla giftfria påsar, slangar och handskar som inte är gjorda av billig PVC. Dessa läcker kemikalier till patienterna, och oftast är det en kemikalie som betecknas DEHP och har gett krympta testiklar och nedsatt fertilitet i djurförsök. Inte så trevligt, men de flesta är väl lyckligt omedvetna om det.
Nu är det ju lite speciellt med sjukvårdens kunder, att de sitter i ganska dålig förhandlingssits. Dels för att patienter i allmänhet varken befinner sig i "fighting-mode" eller har någon sakkunskap, och dels är det ju landstinget som gör inköpen med våra skattemedel.
Låter rätt förnuftigt att ha någon som man litar på, som tar hand om ens intressen, när man ligger halvt uträknad med en landstingssymbol på bröstet. Lanstinget har dock sin budget att tänka på också, inte bara patienterna förstås.
Men, om man frågade t.ex. mig så skulle jag gladeligen hosta upp mellanskillnaden för att bli behandlad med de giftfria plastslangarna. Kanske skulle fler också tänka som mig? Jag kan tänka mig att alla de som betalar extra för privat sjukvård, gärna skulle lägga in en extra peng för tilläggstjänsten "Giftfri sjukvård+". Eller, precis som när man ska hyra en bil. Då kommer alla självriskreduceringar och annat som man inte vågar tacka nej till. Varför kan man inte ställa frågan när man lämnar in patientbrickan: Ska vi lägga på en hundring för en giftfri behandling?

Mer skatt -mindre frustration

2008-10-27T15:12:00.004+01:00

Så som det trixas, fixas och hycklas i korridorerna. Vi frusteras över vägverkets korrupte generaldirektör i uppdrag granskning. Vi blir uppgivna över Lövins beskrivning av politiken bakom utfiskningen i haven i boken Tyst Hav. Företagen ökar på sin CSR-retorik, men mer än hälften är bara floskler.

Nyckelfrasen återges dock bäst av Lövin: Allmänhetens tragedi, där sensmoralen är "om inte jag gör det, gör någon annan det". Det råder en plundringsvåg i regnskogar och oljefält, och alla som inte är med anses som loosers. Vem vill vara looser? D.v.s. rent krasst så har vi inte tillräckligt utvecklad moral i samhället, för att vi skulle mäkta med ett större ansvar för planeten. Men, varför sitta och reta sig på makthavare, företag och inskränkta medborgare? Gör det istället lönsamt att ta ansvar. Morot och piska! Skatter och återbäring.

Sätt en global skatt på all olja som tas upp redan vid oljeborrtornet istället för att komplicera tillvaron med internationella avtal, spartips och utsläppsrätter? Det vi betalar mer av, konsumerar vi mindre av. Om oljan blir mycket dyrare så lönar det sig inte att fiska ut haven, eller transportera prylar tvärs över jordklotet. Problemet är förstås svårigheten att införa en global skatt, men vägen dit borde kunna lösas genom överenskommelser av höga importtullar mot olja. Den andra haken är att få bort alla skadliga subventioner, men här gäller det att hålla särintressena på mattan. Men vill man, så går det. Det behövs inga tekniska under, bara lite organisation.

Genialt, Greenpeace

2008-10-07T08:12:00.005+01:00

Som medlem i Greenpeace actionsupport får man ibland hem små intensiva rapporter om diverse aktioner. De spektakulära inslagen från 70- och 80-talen har dock minskat kraftigt och ibland kan man fundera över om vissa aktioner har varit så genomtänkta trots allt. GMO-protesten mot COOP kändes t.ex inte riktigt klockren.

Igår damp det i alla fall ned ett nytt blad. Denna gång om överfiskning. Nu blev jag riktigt imponerad. För att förhindra bottentrålning i Natura 2000-klassade områden hade man sänkt ner stora stenblock. Och, för att föra hedern i hamn, så varnade man förstås trålarna. För syftet är ju inte att förstöra, utan att skydda något som beslutsfattarna inte lyckas med.

Detta är kreativt, handlingskraftigt och moraliskt genomtänkt. För första gången på länge tänker jag skicka in några hundringar extra, för detta måste uppmuntras.

Cradle to cradle

2008-10-05T14:32:00.006+01:00

Kände äntligen en respons på Einsteins berömda citat: "Det behövs ett nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med de gamla sättet att tänka". Platsen var Köpenhamn, måndagen den 29e september på ett välfyllt seminarium.

Cradle to cradle (C2C), är ett varumärke, en titel på en bok och ett koncept för hållbar design. Det inbegriper såväl grön kemi som systemvillkoren, men det som främst karaktäriserar begreppet är en offensiv grön teknikoptimism, s.k. greenovation. En av de två författarna/upphovsmännen; Michael Braungart föreläste. Michael B är tysk kemist. Den andre författaren heter William McDonough och är amerikansk arkitekt. Danmarks miljöminister Connie Hedegaard inledde seminariet. .

Michael Braungart har lång erfarenhet av miljödebatten, men tar avstånd från den gängse inställningen om att hållbarhet kopplas till begrepp som undvika, minska, minimera, begränsa osv. Han argumenterade genomtänkt och underhållande om varför sådana begrepp är både missvisande och kontraproduktiva. Likaså kritiserade han begreppet ”ekoeffektivitet”. Att arbeta med sådana begrepp innebär bara biz as usual men att gå saktare mot ohållbarhet i kombination med att betrakta mänskligheten som ett problem.

Det handlar istället om att producera kvalitet, där kvalitetsbegreppet utesluter hälso- och miljöfarlighet. En leksak som innehåller ftalater är därför av oacceptabel kvalitet. HB kommenterade för övrigt Europas förbud mot mjukgörare i leksaker som lamt, eftersom det fanns betydligt värre exponering från PVC-tapeter.

Att vara många individer på en planet innebär inte ohållbarhet om samhället är rätt designat, med hänvisning till myrsamhällen som är storkonsumenter av naturresurser men är hållbara genom att de återför näringen i ett slutet kretslopp. ”We are not too many, we are too stupid” var hans kritiska kommentar till Al Gores uttalande om befolkningsökningen som det största problemet. Al Gore ansågs också vara alltför vag i sina visioner. Att använda lågenergilampor och tvätta i låga temperaturer speglar knappast det paradigmskifte som krävs i nuläget.

Det handlar om planering av all produktion, därför är det en designfråga. Planering av produktens återvinning eller nedbrytning till näringsämnen ska ingå när man designar produktens hela livscykel. En produkts material ska i princip bara bestå av ”technical nutrients” eller ”biological nutrients”. Cradle to cradle är en replik på ”cradle to grave”. Avfall ska inte uppstå, och en återvinning får inte bygga på ”downgrading” alltså återvinnas till produkter med lägre värde. Därför hålls materialet rent från förorenande tillsatser. Avfallet blir likställt med en ren och nyttig råvara och uppstår därför i princip aldrig i egenskapen avfall.

En producent av stolar (Steelcase) pratade om sitt arbete med Cradle to cradle. Man hade certifierats av C2C, vilket innebar att man i princip hade kartlagt alla sina ingående kemikalier och material. Ett tidskrävande arbete förstås. Det behövs ett samarbetande nätverk av rätt partners för leverans av råvaror, demontering och återvinning. Waste management ska vara liktydigt med nutrient management. ”We don´t know how the future looks like, but we know what it´s made of”.

Äntligen kan miljöfrågan rocka....

Bomben har släppts - The SIN list

2008-09-18T09:21:00.014+01:00

Var med på Chemsecs konferens i Bryssel igår när SIN list släpptes. En smockfull tillställning på 160 deltagare. SIN list innehåller 267 ämnen som har motiverats och valts ut på kommissionens egna kriterier. Av dessa har 30 visserligen valts ut på tämligen vaga kriterier, men fortfarande kommissionens.
Vad har då myndigheten ECHA levererat under tiden? Jo 16 ämnen.
Hela lanseringen av REACH har försenats med kemiindustrins goda minne. Kan det vara så att samma industri är tämligen nöjd med att bromsa kommissionen och ECHA med "analysis by paralysis"? Det kan visa sig vara en dumdristig strategi. För om inte Muhammed kommer till berget, så....Nu tar istället miljöorganisationerna initiativet och lierar sig med nedströmsanvändarna av kemikalier. Och si, det blev kärlek direkt. Äntligen en lista att planera och jobba efter säger H&M, Sara Lee, Skanska, Dell m.fl. Och trovärdig är den också.
CEFIC (kemiindustrin) fanns förstås på plats och hördes inte så mycket - i rummet. Istället pratades det hejvilt i mobilerna i pauserna och mejlades från laptopparna. Det här var inte bra, uj uj. Nu tar man avstånd från SINlist förstås, men utan något annat att komma med. Vad ska man säga? Vår lista på 16 kemikalier har högre värde för marknaden??

Men visst jag förstår att man inte vill hänga ut sina födkrokar: triclosan, bisphenol A, DINP, PFOA, tributyltenn, nonylfenol och andra "trevligheter". Men då får någon annan göra det. Synd bara att man får betala skatt till de som inte gör det.

Bisfenol A; några reflektioner från artikel i SvD

2008-09-13T20:04:00.009+01:00

En kemikalie som kan läcka från nappflaskor och kan ge upphov till hormonstörningar. Två stycken "kan" borde inte göra något miljölarm? Vi kan först konstatera att varken vetenskap eller demokrati gäller när risker bedöms. Störst och starkast får igenom sina ekonomiska intressen. Bisfenol A är en högvolymkemikalie som representerar stora ekonomiska intressen och är därmed garanterad att slippa bevisbördan. Återigen blir dessutom myndigheterna provocerade att förringa och försvara dagens hållning. Återigen med den absurda hänvisningen till vetenskaplig osäkerhet. Man lutar sig mot ett gränsvärde som ändå inte står för något. Hormonstörande substanser, som bl.a. bisfenol A, har i princip inga säkra gränsvärden. En frisk mot-röst kommer dock från KemI`s Sten Flodström, men några beslut som konsekvens av detta ser vi inte röken av.
Precis som med ftalater, bromerade flamskyddsmedel och andra s.k. moderna miljögifter så har diskussionen trots allt ändå pågått i decennier innan några avgörande inskränkningar görs. Bisfenol A är en nygammal nyhet som åker upp i medieskenet när nya studier bekräftar det andra redan har misstänkt, fast varje gång så skärps sambanden.
Mönstret går igen. Fipplandet med med industrisponsrade men lågkvalitativa rapporter som får en gräddfil i EUs riskbedömningar fortsätter.
Varför tar man inte temporära inskränkningar i väntan på säkrare data, istället för att krampaktigt hålla fast vid status quo? Förbjud nappflaskorna NU, det finns ju andra nappflaskor. Kom igen-jag blir tokig.

Livsmedelsverket förstår inte försiktighetsprincipen

2008-09-01T18:19:00.004+01:00

I SvD kunde v i början av augusti läsa om att fet fisk inte bara kan vara problem för fertila kvinnor, utan även män. Att fet fisk innehåller miljögifter, bl.a. högpotenta dioxiner är ingen nyhet. Att genom kostråd få fertila kvinnor att avstå från fet fisk är en enkel och billig åtgärd. Det kan inte vara en överraskning att dioxiner kan vara ett problem för en större målgrupp, eftersom ingen vet helt hur dioxiner och andra hormonstörande gifter slår i det biologiska systemet.

Försiktighetsprincipen handlar om konsten att ta rimliga försiktighetsmått i avvaktan på säkrare vetenskapliga data. När mer säkra data kommit in kan man antingen backa från den tidigare positionen eller förstärka den, beroende på vilken riktning de pekar åt.

Livsmedelsverket gör dock samma kardinalfel som myndighetstraditionen tyvärr bjuder: Man gör inget alls i avvaktan på säkrare data! En vanlig ryggmärgsreflex hos tveksamma beslutsfattare, men förtjänar inget förtroende hos den befolkning man är satt att skydda.

Istället borde ju livsmedelsverket genast utöka kostrådet att omfatta hela befolkningen, tills säkrare data kommit. Alltså en annan slutsats av samma skäl: osäkerhet. Men är inte detta mer logiskt? Framförallt med tanken på vad kostrådet kostar - inte särskilt mycket.
Vem ska ändra på denna principiellt felaktiga hållning hos våra myndigheter?

Klimatskatt för fastigheter finns redan..i USA

2008-07-02T14:21:00.001+01:00

Så lustigt att debattartikeln, om att omvandla fastighetsskatten till klimatskatt, dök upp precis när jag kom hem från USA. Där finns redan en standard, LEED, som fastighetsägaren kan certifiera sin byggnad efter. Ett godkänt certifikat innebär ofta miljonbelopp mindre i skatt. Detta system finns i alla fall i Californien, Nevada och Arizona men har redan en kraftigt styrande effekt. Det var bl.a. anledningen till att jag var inbjuden för att prata om miljömärkning och andra sätt att göra vinster på ett bra miljöarbete.

Jag tycker bara att det är lite synd att vi inte ser att vi ibland kan hämta goda exmpel från USA istället för att uppfinna hjulet på nytt. Varför inte studera LEED och se om vi inte kan kopiera konceptet? USA må betraktas som en miljöskurk i många sammanhang, men det ska inte hindra oss från att plocka de goda idéerna.

Stefan Edman och Lars Bern bidrar till förvirringen om etanol

2008-04-30T09:21:00.002+01:00

Jag har all respekt för Stefan Edman, men vad gäller etanoldebatten är det faktiskt "goddag yxskaft". All satsning på att ta vara på biogasens potential är heder värd, men vad har det med etanol att göra? När vi tittar på de möjliga bidrag som finns för att kunna få bort användningen för de fossila bränslena, så kan ändå biogasen bara spela en marginell roll. Etanolen har en större potential, men kan heller inte fungera som enda ersättare. Jag vet inte hur stor roll metanolen spelar, men den behövs alla gånger också.

Så varför pratar Edman hellre om biogas? Finns det en konflikt mellan etanol och biogas vad gäller målet att ersätta oljan? Lars Bern, som jag åtminstone har haft stor respekt för, pratar hellre om metanol, men direkt baktalar etanolen. Han vet dessutom att möjligheterna att göra etanol socialt och ekologiskt hållbar, är obefintlig. Dessa herrar förvirrar och gör mig besviken. Det pågår ju stora ansträngningar om att ställa krav på och vidareutveckla etanolproduktionen så att den t.om. kan gynna fattiga bönder. Varför slå undan benen på det enda biobränsle som äntligen har börjat skaka om oljeindustrin?

Förvirrad etanoldiskussion

2007-12-19T21:22:00.000+01:00

Det är en konst att behålla helhetssynen och samtidigt diskutera enskilda miljöproblem. De flesta forskare och debattörer klarar det inte. Klimatfrågan hänger ihop delvis med bränslen, men bränslen hänger ihop med fler saker som t.ex. biologisk mångfald, livsmedel och socialt förtryck. Det blir en pest eller kolera diskussion, där smältande glaciärer ställs mot livsmedelskris och nedhuggning av regnskogar. Ett sammelsurium av problem där sensmoralen lätt blir att handlingsförlamning blir gängse moral. Den som söker bortförklaringar för att slippa ändra livsstil, får lätt vatten på sin kvarn. Amerikanarna kallar det "analysis by paralysis".

Problemet är att vi inte kan skilja på variabla problem och konstanta problem:

De konstanta problemen är de som går att härleda ur de 4 systemvillkoren för ett hållbart samhälle, medan de variabla är problem som kan rättas till. Att ta upp ämnen från jordskorpan och låta dom öka i koncentration i biosfären, som vi gör med oljan, är en ohållbar handling och ett konstant problem som inte kan lösas på annat sätt än att vi upphör med oljeutvinningen. Det bryter definitivt mot systemvillkor ett.

Hanteringen av etanol är däremot kopplat till en massa problem som går att rätta till. Den måste inte per definition ske genom utslagning av regnskogar eller systematisk svält. Det är ett variabelt problem, som måste åtgärdas men aldrig kan vara ett skäl att fortsätta med disel eller bensin. Därför har en massa forskare fel när de kritiserar etnanolen som bränsle. De kan en massa om små saker i livet, men inte tillräckligt om systemet jorden, dess principer och möjligheter. Ge etanolen en chans, därför att den behövs för att få bort oljeberoendet. Naturligtvis finns det ingen teknik eller ngt bränsle som kan ersätta denna sanslösa och ineffektiva konsumtion av olja. Transporterna måste ned till den nivå som de fönybara drivmedlen tillåter. Det är naturen som sätter dessa gränser, inte regeringar eller företag. Enkelt att fatta, men uppenbarligen svårt att ta till sig.
Klokhet är snarare en fråga om mod än intellekt, bestäm dig om du vill fortsätta vara en kollektiv fåne eller fullfölj ditt uppdrag som människa!

Bevara mig för mina vänner..

2007-08-09T14:07:00.001+01:00

.. för mina fiender vet jag var jag har. Jo, jag menar många av mina välmenande miljövänner, de som hyllar naturen i så hög utsträckning att man anser att människan är för låg att tillhöra den. En sådan björntjänst de gör miljön när de anser att bevarandet av en art är för artens egen skull!

På DNs ledarsida hyllade man (början av augusti -07) Sten Selander, som varit bl.a. Naturskyddsföreningens ordförande för hans insikter och klokhet. Sten markerade tydligt att bevarandet av djurarter är för människans egen skull. "För havsörnen lär inte sörja att den blir utrotad."

Det är synd att Selanders idéer inte planterades starkare bland de egna, för det är allt för lätt att bli avfärdad som tomte om man ger sig in i en ogenomtänkt argumentation. Det har vi inte råd med, för miljöförstöringen omger sig redan med alltför många lätt tillgängliga bortförklaringar. Selander själv blev ändå hånad av Herbert Tingsten med orden att "Selander vill frälsa proletariatet med småfåglar".

Såsmåningom så kommer den etablerade insikten vara att småfåglarna bara råkar sitta på den gren som vi själva sitter på och sågar av. Men varför försena den insikten genom att ge "motståndarna frisparksläge" och förlora en massa onödig tid så här strax innan matchslut (för att prata fotbollsspråk)?

Det är kanske därför jag känner mig ytterst tveksam över begreppet "ansvarsfulla företag". För begreppet ansvarsfull betyder ngn form av uppoffring som inte har med affärsverksamhet att göra. Vi uppfostras ju i tron att de mest lönsamma affärerna är fula och hänsynslösa, och att miljöhänsyn tar bara de som har råd i godwill syfte. Men vi har fått en dålig uppfostran i det avseendet. Det är ju precis tvärtom för den som har tänkt bedriva långsiktiga affärer. Det handlar om intelligens, förutsebarhet och långsiktighet, och då blir begreppet ansvar helt överflödigt.

Tänk igenom vilket svar du skulle lämna på frågan: Varför säljer du inte knark till barn om det är lönsamt? A- För att det är olagligt B-För att det är fel, och fullständigt ointressant om det är lagligt eller inte.

Den ovetenskapliga vetenskapen

2007-08-07T14:57:00.000+01:00

Inom mitt specialområde - miljögifter, så pågår en märklig diskussion om vetenskapliga bevis. Man kan fråga sig om vetenskapliga belägg är det första man ska fråga efter, när det gäller risker som andra utsätter oss för? Vem ska bevisa vad?
Fråga den vetenskapligt krasse tvivlaren, hur han själv beter sig ute i skogen. Hur behandlas begreppet osäkerhet? Plockar han/hon svampar i skogen som han/hon inte känner till, eftersom det saknas belägg för att dessa skulle vara farliga? Förmodligen inte, sådana människor skulle inte räknas som tillräkneliga. Men då återstår nästa fråga: Varför begär denne att vi ska acceptera kemikalier vars egenskaper inte är tillräckligt utredda? Ska man bete sig ovetenskapligt i skogen men annorlunda i debatten? Låter lite schizofrent tycker jag, och förmodligen alla andra som är modiga nog att ifrågasätta auktoriteter med vita rockar och goa titlar.

Skippa balansen

2007-07-16T21:15:00.000+01:00

Jag tror att alla som vill driva miljöfrågan seriöst, måste ta avstånd från vissa floskler. En floskel som är riktigt kontraproduktiv är att "hållbar utveckling är en balans mellan sociala, ekonomiska och ekologiska intressen". Låter kanske bra i många öron, och är förankrad via Rio-konferensen om hållbar utveckling.

Men faktum är att den är förvrängd från konstaterandet att fattigdomen måste utrotas om vi ska lyckas med hållbar utveckling. Ett politiskt konstaterande, men det kan inte översättas från global nationalekonomi till företagsekonomiska överväganden. Låt mig tala klarspråk: Om ett företag hänvisar till "balans" när de pratar om miljöarbete, så är man ute efter bortförklaringar. De vill bara säga att man kör business as usual, och antingen låter en del av övervinsten gå till välgörenhet, eller sparar gärna in på resurser som minskar kostnaderna.

Ett seriöst företag plockar lågt hängande frukter, utan att kalla det "balans". De ser till att vara lönsamma, men har målsättningen att göra sig helt oberoende av fossila bränslen, kärnkraft, avskogning och skadligt barnarbete. De vet att det inte går att göra affärer i ett kollapsat samhälle.

Tänk dig om vi fortfarande hade kvar slavhandeln. Skulle vi då säga att den inte måste avskaffas, men bör förbättras så att de ekonomiska intressena står i balans med de sociala??

Så rensa bort flosklerna och börja tänka och agera.