Sätt stopp för blykromatfärgerna - ingen vill ju ha dom!

Ett kanadensiskt företag vill komma in på den europeiska marknaden. De säljer billiga och miljövidriga färger som innehåller blykromat. Alla vet att blykromat är så miljöfarligt att det räknas som ett särskilt farligt ämne.

Den europeiska branschen har tagit fram alternativa färger som fyller sitt syfte gott och väl, nämligen för att kunna synas som markeringar på vägar och flygplatser. Är det någon som hört att våra markeringar skulle synas för dåligt?
Är det någon som klagat på att vår gulröda vägskyltar bleknar och blir en trafikfara?

 Nej, just det så alternativet verkar ju fungera, och då är det viktigt att visa att miljövänliga innovationer ska löna sig. Eller hur?

Nu rekommenderar ECHA, den europeiska kemikaliemyndigheten att blykromat ändå ska tillåtas. Och vi undrar förstås hur denna miljardkoloss av tjänstemän kommit fram till det? Ingen i Europa vill ha det, varken miljövännerna, färgbranschen eller användarna. Men framförallt så undrar jag varför KemI och regeringen är så tysta? Varför mobiliserar de inte? Om vi vill ha en giftfri miljö, är inte det här en självklar sak att agera på? Ni har ju till och med industrin på er sida. Risken är inte bara att vi får tillbaka en miljövidrig färg till Sverige, risken är kanske ännu större att industrin tappar förtroendet för regeringens ambitioner att utveckla en giftfri vardag. Så onödigt.

Lena Ek har nu frågat Åsa Romson om hur hon tänker agera. Det är bra. Se http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Fragor-och-anmalningar/Interpellationer/Ett-eventuellt-godkannande-av-_H210362/

Vi väntar på svaret.

En cirkulär miljörevision

Ni känner till det här med miljörevision? Då utgår revisionen från ett miljöledningsystem som baseras på organisationens miljöpåverkan och vad man kan tänkas göra åt den. Jag kan tänka mig ett betydligt mer jordnära och konkret revision om man istället utgår från hur anpassat flödet av material är i förhållande till en Cirkulär Ekonomi.

Häromdagen gav jag mig på att reparera min tvättmaskin av märket Bosch. Jag insåg genast hur dålig designen var och vilka konsekvenser det har för flödet av allt stål, plast och gummi som maskinen var gjord av. Det var ytterst nära att maskinen åkte till tippen eftersom ett utbyte av ett par gram borstkol behövde bytas men att det inte skulle löna sig. Att ringa en reparatör hade sannolikt kostat mer än att köpa en ny maskin.

Tänk om vi skulle vara tvungna att köpa ny bil bara för att tändstiften vore slut?

I min revisionsrapport skulle jag göra en överslagsberäkning av hur många ton material som skulle kunna sparas bara genom att designa maskinen så att det gick lätt att byta ut dessa kol. Det ekologiska avtrycket att bryta ny metall är enormt mycket större än om materialen går i första hand att återanvända och i andra hand att återvinna.

Dags att införa Cirkulär Ekonomi i miljöledningssystemen?

Kan självaste livsmedelverket ha fel?

Under våren började diskussionen om rester av hormonstörande bekämpningsmedel. Framförallt "Matfusket" och Naturskyddsföreningen har drivit frågan. Livsmedelverket har stått på andra sidan och dementerat alla risker. Resultatet av denna diskussion kan upplevas som att Livsmedelsverket är de riktiga experterna som "vet". De andra är inte lika tunga experter, men kan antas driva en ideologi. För allmänheten kan det se ut som om frågan gäller: Är det farligt eller inte med oekologiska grönsaker och frukt? Man utgår från att myndigheterna VET svaret, men faktum är att Livsmedelsverket varken vet eller rimligtvis skulle kunna veta svaret.

Att det inte finns entydig forskning betyder absolut inte att problemet inte skulle existera. Det är faktiskt både ovetenskapligt och ett tjänstefel att påstå att det är riskfritt med små halter av hormonstörande ämnen. Vad livsmedelsverket skulle svarat är: "Vi vet ännu inte om resthalter är förenat med allvarliga risker än, men om man vill vara på den säkra sidan så väljer man ekologiskt." Vore det inte både ett trovärdigare, sannare och ett rimligare svar?