Bevara mig för mina vänner..

.. för mina fiender vet jag var jag har. Jo, jag menar många av mina välmenande miljövänner, de som hyllar naturen i så hög utsträckning att man anser att människan är för låg att tillhöra den. En sådan björntjänst de gör miljön när de anser att bevarandet av en art är för artens egen skull!

På DNs ledarsida hyllade man (början av augusti -07) Sten Selander, som varit bl.a. Naturskyddsföreningens ordförande för hans insikter och klokhet. Sten markerade tydligt att bevarandet av djurarter är för människans egen skull. "För havsörnen lär inte sörja att den blir utrotad."

Det är synd att Selanders idéer inte planterades starkare bland de egna, för det är allt för lätt att bli avfärdad som tomte om man ger sig in i en ogenomtänkt argumentation. Det har vi inte råd med, för miljöförstöringen omger sig redan med alltför många lätt tillgängliga bortförklaringar. Selander själv blev ändå hånad av Herbert Tingsten med orden att "Selander vill frälsa proletariatet med småfåglar".

Såsmåningom så kommer den etablerade insikten vara att småfåglarna bara råkar sitta på den gren som vi själva sitter på och sågar av. Men varför försena den insikten genom att ge "motståndarna frisparksläge" och förlora en massa onödig tid så här strax innan matchslut (för att prata fotbollsspråk)?

Det är kanske därför jag känner mig ytterst tveksam över begreppet "ansvarsfulla företag". För begreppet ansvarsfull betyder ngn form av uppoffring som inte har med affärsverksamhet att göra. Vi uppfostras ju i tron att de mest lönsamma affärerna är fula och hänsynslösa, och att miljöhänsyn tar bara de som har råd i godwill syfte. Men vi har fått en dålig uppfostran i det avseendet. Det är ju precis tvärtom för den som har tänkt bedriva långsiktiga affärer. Det handlar om intelligens, förutsebarhet och långsiktighet, och då blir begreppet ansvar helt överflödigt.

Tänk igenom vilket svar du skulle lämna på frågan: Varför säljer du inte knark till barn om det är lönsamt? A- För att det är olagligt B-För att det är fel, och fullständigt ointressant om det är lagligt eller inte.

Den ovetenskapliga vetenskapen

Inom mitt specialområde - miljögifter, så pågår en märklig diskussion om vetenskapliga bevis. Man kan fråga sig om vetenskapliga belägg är det första man ska fråga efter, när det gäller risker som andra utsätter oss för? Vem ska bevisa vad?
Fråga den vetenskapligt krasse tvivlaren, hur han själv beter sig ute i skogen. Hur behandlas begreppet osäkerhet? Plockar han/hon svampar i skogen som han/hon inte känner till, eftersom det saknas belägg för att dessa skulle vara farliga? Förmodligen inte, sådana människor skulle inte räknas som tillräkneliga. Men då återstår nästa fråga: Varför begär denne att vi ska acceptera kemikalier vars egenskaper inte är tillräckligt utredda? Ska man bete sig ovetenskapligt i skogen men annorlunda i debatten? Låter lite schizofrent tycker jag, och förmodligen alla andra som är modiga nog att ifrågasätta auktoriteter med vita rockar och goa titlar.