En cirkulär miljörevision

Ni känner till det här med miljörevision? Då utgår revisionen från ett miljöledningsystem som baseras på organisationens miljöpåverkan och vad man kan tänkas göra åt den. Jag kan tänka mig ett betydligt mer jordnära och konkret revision om man istället utgår från hur anpassat flödet av material är i förhållande till en Cirkulär Ekonomi.

Häromdagen gav jag mig på att reparera min tvättmaskin av märket Bosch. Jag insåg genast hur dålig designen var och vilka konsekvenser det har för flödet av allt stål, plast och gummi som maskinen var gjord av. Det var ytterst nära att maskinen åkte till tippen eftersom ett utbyte av ett par gram borstkol behövde bytas men att det inte skulle löna sig. Att ringa en reparatör hade sannolikt kostat mer än att köpa en ny maskin.

Tänk om vi skulle vara tvungna att köpa ny bil bara för att tändstiften vore slut?

I min revisionsrapport skulle jag göra en överslagsberäkning av hur många ton material som skulle kunna sparas bara genom att designa maskinen så att det gick lätt att byta ut dessa kol. Det ekologiska avtrycket att bryta ny metall är enormt mycket större än om materialen går i första hand att återanvända och i andra hand att återvinna.

Dags att införa Cirkulär Ekonomi i miljöledningssystemen?

Kan självaste livsmedelverket ha fel?

Under våren började diskussionen om rester av hormonstörande bekämpningsmedel. Framförallt "Matfusket" och Naturskyddsföreningen har drivit frågan. Livsmedelverket har stått på andra sidan och dementerat alla risker. Resultatet av denna diskussion kan upplevas som att Livsmedelsverket är de riktiga experterna som "vet". De andra är inte lika tunga experter, men kan antas driva en ideologi. För allmänheten kan det se ut som om frågan gäller: Är det farligt eller inte med oekologiska grönsaker och frukt? Man utgår från att myndigheterna VET svaret, men faktum är att Livsmedelsverket varken vet eller rimligtvis skulle kunna veta svaret.

Att det inte finns entydig forskning betyder absolut inte att problemet inte skulle existera. Det är faktiskt både ovetenskapligt och ett tjänstefel att påstå att det är riskfritt med små halter av hormonstörande ämnen. Vad livsmedelsverket skulle svarat är: "Vi vet ännu inte om resthalter är förenat med allvarliga risker än, men om man vill vara på den säkra sidan så väljer man ekologiskt." Vore det inte både ett trovärdigare, sannare och ett rimligare svar?