Att ha CO2 som mått på hållbarhet fungerar inte. Det beror på två viktiga orsaker:
1/ Det finns inget nollvärde som kan uppfyllas, inte heller något annat målvärde kan bestämmas.
2/ Det är inte första ordningens principer för hållbarhet som MÅSTE uppfyllas.
Ändå försöker gröna opinionsbildare och konsulter driva det som första princip i alla möjliga regelverk och standarder. Nu ser vi dessvärre det i tvingande hållbarhetsrapporteringen CSRD vad gäller CO2. Dels bygger datan på GHG-protocols undermåliga principer där vi hämtar gammal genomsnittsdata, men värre är att de inte skiljer på fossil koldioxid och biogen koldioxid (inklusive metan, lustgas osv).
Den fossila koldioxiden måste fasas ut eftersom den bryter mot första ramvillkoret för hållbarhet (ämnen från litosfären ska inte systematiskt tillåtas öka i biosfären), men inte den biogena, såklart, eftersom det skulle innebära slut på allt mänskligt liv.
Den stora okunskapen om biogen koldioxid består i att man inte förstår att grundorsaken, d.v.s att även om biogen koldioxid numera bidrar till klimatförändringarna, så består brottet av tredje ramvillkoret, dvs systematisk underminering av de naturliga ekosystemens funktion.
Att vi numera har för mycket biogen, utöver fossil, koldioxid i atmosfären beror snarare på avskogning, erosion, illa hanterad jordbruksmark osv med brott mot ramvillkor 3 men som även leder till artutrotning (ett annat akut läge). Experterna måste alltså lära sig se skillnad mellan uppströms orsaker och nedströms konsekvenser.
För att slippa konsekvenserna så måste vi arbeta med grundorsakerna. Om en alkoholist har problem med levern så arbetar vi inte efter att levervärdena ska ner på noll, utan försöker få patienten att sluta dricka.
Visst är det bråttom med klimatkrisen, men då måste vi sluta flaxa med armarna och och felsöka för att därefter snabbt göra det ekonomiskt lönsamt att rätta till grundorsakerna, inte skapa förvirring och byråkrati. Vi vet att hindret mot omställning är främst ekonomiska argument, om än kortsiktiga. Money talks.
Idag skapas dessvärre bara byråkratiska system för miljöarbete, som innebär alltför svaga ekonomiska incitament. Ingen, absolut ingen vinner på det.
Kan ni vänligen stödja genomförandet av Limebook, som bygger på en sund och kostnadseffektiv redovisning av hur stor del av företagens transaktioner som går till att åtgärda grundorsakerna till dagens planetkris? Då mäter vi åtgärder som kopplas till affärsverksamheten och visar hur stor del av verksamheten som gör sig oberoende av brott mot ramvillkoren. Det skulle göra att investerarna lättare kan bedöma affärsriskerna som är kopplade till ohållbarhet.
