Då och då avslöjar SNF förekomst av diverse gifter i konsumentnära produkter, i detta fall plastsandaler. Det är nästan alltid så att majoriteten av produkterna innehåller dom. Det är också nästan alltid några leverantörer som gör en pudel, lovar bot och bättring och sedan drar in produkterna. Men sen då?
Vad händer med de produktgrupper som ingen testar och visar upp reultatet i media? Gympaskor, kalsonger, leksaker, illaluktande kablar och förpackningar m.m. m.m.
Är det lugnt att fortsätta använda dessa eftersom ingen sagt något annat? Nej, naturligtvis är SNFs undersökningar bara toppen på ett isberg. Varför skulle tillverkare av plastskor vara unika vad gäller miljögifter? Jag undrar bara varför ingen myndighet åläggs att systematiskt undersöka konsumentnära artiklar, istället för punktvisa insatser från en ideell organisation?
Hej,
SvaraRaderatack för bra input.
Vi på Naturskyddsföreningen arbetar, just som du antyder, med att synliggöra problem med bla miljögifter. Min kvalificerade gissning är att våra tester endast är just toppen på gigantiska isberg.
Att få en myndighet som åläggs att systematiskt testa konsumentprodukter är en lockande tanke, men ack så kostnadskrävande. Att göra kemiska analyser kräver enorma summor.
Jag föreslår istället att vi konsumenter lägger än hårdare tryck på våra politiker att lägga ytterligare krav på producenter och grossister. Det borde kunna vara ett rimligt krav att få en fullständig innehållsförteckning på ett bord, en diskmaskin eller en tandborste, när man köper den.
Fortsätt engagera er i dessa frågor så kanske vi når fram till målet tillslut!
MvH
Ulrika Dahl
Internationell Kemikaliehandläggare vid Naturskyddsföreningen
(och delansvarig för den aktuella rapporten om plastskor, som du nämner ovan).
Tack för kommentaren Ulrika. Javisst, har du rätt i att en systematisk kontroll skulle lägga enorma bördor på oss skattebetalare, och det vore ju inte "polluter pays principle" direkt. Däremot kan man ju precis som miljöorganisationerna, göra stickprovsanalyser. Jag tror att det vore mer resultat för skattepengarna om man omfördelade några av resurserna som läggs på att kontrollera SDB till att göra analyser. Jag tror inte att de miljögifter som hittas i modersmjölken beror på felaktigt ifyllda säkerhetsdatablad. Den ultimata lösningen vore dock förstås ett strikt producentansvar.
SvaraRaderaLåtom oss aldrig vänja oss vid att vara gratis försöksdjur åt kemiindustrin!