Miljörörelsens hemläxa

Det finns redan en diskussion om att miljörörelsen misslyckades nå de utsatta väljarna före valet, vad gäller skjutningar, migrationsproblem, landsbygd, elpriser m.m. Miljörörelsens politiska gren MP fick ta emot anklagelser om att dessutom vara samhällsfarliga och använda miljöspråket bara för att kapa åt sig makt. Men i grunden handlar det om osäkerhet, många vet inte var man har MP eller övriga miljörörelsen. De anses svåra att läsa av och då kan man lätt tolka in det värsta.

Den här graven har miljörörelsen grävt själva, genom att inte ta itu med otydliga begrepp.

Det gäller tänjbara begrepp som; farligt, miljöskada, giftigt, onödigt, osv. Sådant som finns i exempelvis Miljöbalken men lämnar ett stort utrymme för tolkningar. I princip alla verksamheter kan exempelvis påstås ge upphov till miljöskada om vi inte definierar tydligare med vad som avses med miljöskada. Skadan kan vara allvarlig och oåterkallelig eller marginell, tillfällig och snabbt återställd. 

Det är därför begrepp som "hållbar" myntades en gång i tiden, för att markera de oåterkalleliga skadorna som leder till att planetens tillgångar förskingras och civilisationen blir fattigare med tiden. En systematisk åderlåtning alltså.

Det kan upplevas som en förhandlingsfördel att vara otydlig. Att inte riskera att motparten hittar en lucka om man snävar in sig med skarpare definitioner, särskilt om man själv inte vet vad man vill uppnå. Tyvärr har miljörörelsen börjat från en beskyddarinstinkt och då begränsas aktionsplanen snarare av vad man INTE vill, men det gör det svårare att få gehör på längre sikt. Denna strid är dömd att förloras.

Om du som verksamhetsutövare ska ha bevisbördan om att inte skada miljön så är det faktiskt en omöjlig uppgift. Detta skapar en misstro från verksamhetsutövaren redan från början.Men det handlar snarare om praxis i slutänden, så bygger allt på beslutsfattare och handläggare med "sunt förnuft" och fingertoppskänsla. Någon riktig guidning från centrala myndigheter har aldrig existerat, men alla har oftast accepterat spelet hittills. Så har det funkat hittills, men det har inte varit ett långsiktigt arbetssätt. 

Men när det drar ihop sig till kontroversiella strider, så faller otydligheten tillbaka på miljöföreträdarna. Vi minns att GD för skogsstyrelsen alldeles nyligen fultolkade lagen som att ALLA fåglar i skogen ska räknas innan en skog kan avverkas. Miljöjuristerna hade invändningar mot tolkningen som förstås var ett sätt att misskreditera miljölagstiftningen. Men miljöreglerna är tyvärr lätta att häckla för den som vill lobba mot dem.

Cementa och andra tillståndsfrågor lyfts lätt upp som exempel på att miljökrav bara är en våt filt som ger möjligheter till maktmissbruk och godtycke som bara fördröjer viktiga beslut. Det blir lätt att skapa ett misstroende mot miljökrav när de är så oprecisa.  

Därför är det nu dags att ta tillbaka respekten för nödvändiga ingripanden mot miljöskador. Få har förstått att vi haft tillgången till det viktigaste verktyget för att göra detta i över 30 år. 

Jag talar om det enda vetenskapligt publicerade verktyget, FSSD, för att skapa den tydligheten som saknats hittills. Först då kan vi förklara vad vi är ute efter och förstå skillnaden mellan stort och smått i sammanhanget. FSSD är frukten av Det Naturliga Steget en gång startade och har nu utvecklats till ett operativsystem som kvalitetsstyr alla möjliga "appar" inom hållbarhet så som SDG, ISO 14001, Planetary boundaries, cirkulär ekonomi osv. Det är inte bara att köra; fossilfritt, förnybart, återvinningsbart, cirkulärt osv blir tomma begrepp om de inte definieras bättre än vad som görs idag. 

Hållbarhet ÄR komplext och därför behövs en struktur som sorterar ut väsentligheterna och riktningen i ett hållbarhetsarbete där hela kartan först synliggörs så att strategiskt välavvägda beslut kan göras där detaljerna kommer sist. Då först förstår vi att med en signifikant miljöskada så avses en aktivitet som bidrar till systematisk förskingring av planetära och humanitära värden, inte tillfälliga och oförutsedda händelser som också kan skada dessa värden. Därför så krävs definitioner som visar vad som är konstanterna i hållbarhetsekvationen, eftersom vi aldrig kommer någon vart med bara variabler.

Välkomna att lära er mer av oss få yrkesprofessionella som har erfarenhet av att planera mot en omställning som till det hållbara samhället som verkligen behövs mer än någonsin.

Ja, vi måste göra ESG lönsamt - annars funkar det inte.

 ESG-rapportering har kritiserats för att antingen vara en byråkratisk inramning av buzzwords i bästa fall och ren greenwashing i sämsta fall. Men kan man inte göra något bra av ESG istället? Så att det verkligen driver hållbarhet på ett inspirerande och affärsmässigt sätt?

Vi kan engagera oss i hållbarhet av två olika skäl. Antingen av personliga skäl för att vi ser att våra egna liv och familjer är i fara, eller av affärsmässiga skäl för att undvika affärsmässiga risker. I praktiken så finns bägge skälen med på ett eller annat sätt, men det vore fantastiskt bra om vi kunde hålla isär dessa skäl för att förstå vad som är strategiskt rätt att göra. 

De flesta vore lyckliga över om de affärsmässiga skälen vore tillräckligt bra för att driva hållbarhet, men om de nu inte är det så borde det istället gå att skapa dessa önskvärda affärsmässiga förutsättningar. Tyvärr gör många bort sig i sin argumentation och motarbetar dessa förutsättningar istället.

 Jag minns särskilt en engagerad person från en framgångsrik klädkedja som bedyrade att de minsann inte samlade in begagnade textilier för att göra vinst. Hen trodde förstås att skulle få acceptans från den samlade hållbarhetsgruppen på så sätt, men i mina öron betydde det istället att företaget inte tog detta på allvar. De såg klädinsamlingen som begränsat till välgörenhet eller marknadsföring. På så sätt var det dömt att misslyckas som inspirerande exempel för resten av marknaden. Det sa en hel del om hur många tyvärr uppfattar hållbarhet. Inte minst politikerna uppfattar oftast klimatambitioner som en kostnad och inte som en möjlighet.

När vi nu lanserar en tjänst (www.limebook.se) för hållbarhetsrapportering som är så avskalat från tung  administration som det kan bli, så är det för att göra hållbarhetsarbetet lönsamt för så många fler företag. Vi tror på att först inkorporera hållbarhetsfrågan i kärnverksamheten för att något ska hända överhuvudtaget. Det som köps in i verksamheten speglar vad som behövs ur affärssynpunkt, men ska samtidigt anpassas till kravbilden för de långsiktiga målen, dvs hållbarhet. Den här artikeln från McKinsey är väldigt klargörande tycker jag. 

Men om vi utgår från idén att också röja de hinder som behövs för att få de affärsmässiga motiven på plats så tycker jag att Limebook lyckas bra. Det är enkelt att administrera, inga nya programvaror behövs och flosklerna har ersatts av relevanta nyckeltal som mäts över tid.

Men viktigaste av allt är alltså att det driver hållbarhetsfrågan in i kärnverksamheten istället för att vara ett utanpåverk, s.k. add-on. Detta sker genom att rapporteringen är direkt kopplat till bokföringen. 

Det innebär att du inte bara kan mäta hur bra företaget utvecklar sig över tid, utan också kunna mäta dig mot branschen i övrigt.