Kompetens handlar ytterst om mod, exemplet med hållbarhetsrapportering!

Många förknippar mod med hjälteinsatser i krig, men mod handlar mer om att våga tänka tanken hela vägen. 

Det svenska organisationskulturen beskrivs ofta som kollektivistisk. Vi markerar vår värdegemenskap, undviker konflikt och tar gärna beslut i koncensus. En historia av drygt 200-årig fred, skapandet av folkhemmet och genomförandet av Saltsjöbadsandan är våra kvitton på att sitta still i båten är en dygd. En robust myndighetskultur med stark offentlighetsprincip, ett starkt och oberoende rättsväsende samt starka jämlikhets- miljö- och fredsideal har lett fram till en starkt internationellt varumärke, men en ännu starkare självbild. Men allt detta gällde fram till för mer än 30 år sedan.

Nu, i en tid av ett akut läge vad gäller global överlevnad, så duger dock inte längre taktiken att sitta still i båten och hålla god min. Hållbarhet kan inte vara begränsad till politiska överenskommelser med hänvisning till gemensamma värdegrunder. Som jag tidigare nämnt, i tidigare inlägg, så är hållbarhet komplext, men det innebär inte att de standarder som förhandlas fram måste vara komplicerade eller röriga.

Standarder, som ESG och CSRD osv är tyvärr varken gedigen vetenskap eller kvalificerade FoU-projekt. De är resultatet av förhandlingar mellan särintressen och kompromisser i partsammansatta expertgrupper. En minsta gemensamma nämnare som alla kan enas om, innebär inte att grundarbetet behöver vara särskilt bra genomarbetat. Den största utmaningen för konstruktion av dylika mätsystem är att inblandade experter visserligen är medvetna om komplexiteten, men undviker den istället för att hantera den. Förmodligen för att de helt enkelt inte kan hantera komplexa system och att kostnaden för att göra rätt upplevs som för stor.

Istället för att ta ansvar för slutresultatet så är deltagarnas mål att få med sina egna käpphästar och intressen. Det innebär att den viktigaste delen, strukturen, lämnas därhän. Som om ett byggprojekt skulle sakna ritningar, projektledare och en robust grund för huset att stå på.

Ville vi skapa bästa möjliga fungerande dokument som gör omställningen snabb, smidig, lönsam och enkel - så hade inte CSRD-processen sett ut som den gör idag.

Intentionerna hos deltagarna är den avgörande skillnaden, men det gäller också att förstå det verkliga syftet med med en hållbarhetsrapport. Det är inte mängden datapunkter som ska eftersträvas, det är förstås relevanta och begripliga datapunkter som fungerar generellt som drivkraft för alla typer av företag och ger förväntat resultat för en rättvis omställning utan vare sig greenwash, woke eller byråkrati. Det krävs faktiskt att projektledaren kan strukturera enligt FSSD; Framwork for Strategic Sustainable Development.

De flesta jag dock har varit i kontakt med, om nödvändigheten av att förändra sättet att hållbarhetsrapportera, har tillräcklig intelligens för att hänga med i resonemanget ovan. Men rädslan att utmana kollegor och rådande narrativ tycks snarare vara det som saknas. Därför räcker det inte med kunskap och värdegrund för att ställa om världen. En kompetent projektledare behöver modet.

Det enda sättet att nu rädda CSRD är att välja ut de modigaste, mest motiverade och kompetenta ledarna från Näringslivet och visa omvärlden hur en bättre fungerande hållbarhetsstandard kan se ut. Nu har vi skapat ett system som inte bara uppfyller CSRDs krav, men som gör arbetet så mycket mer relevant och målinriktat. Det har potentialen att kunna få med även SMEs på tåget eftersom det är så enkelt att hantera, lätt att utvärdera, mäta och kontrollera. Vi har samlat några av hållbarhetsledarna i sina branscher och tror att det här kan bli den modellen som näringslivet och planeten behöver.

Däremot är det närmast riskfritt att redan nu ansluta sig till oss som driver hållbarhet på riktigt.

Ja, vi måste göra ESG lönsamt - annars funkar det inte.

 ESG-rapportering har kritiserats för att antingen vara en byråkratisk inramning av buzzwords i bästa fall och ren greenwashing i sämsta fall. Men kan man inte göra något bra av ESG istället? Så att det verkligen driver hållbarhet på ett inspirerande och affärsmässigt sätt?

Vi kan engagera oss i hållbarhet av två olika skäl. Antingen av personliga skäl för att vi ser att våra egna liv och familjer är i fara, eller av affärsmässiga skäl för att undvika affärsmässiga risker. I praktiken så finns bägge skälen med på ett eller annat sätt, men det vore fantastiskt bra om vi kunde hålla isär dessa skäl för att förstå vad som är strategiskt rätt att göra. 

De flesta vore lyckliga över om de affärsmässiga skälen vore tillräckligt bra för att driva hållbarhet, men om de nu inte är det så borde det istället gå att skapa dessa önskvärda affärsmässiga förutsättningar. Tyvärr gör många bort sig i sin argumentation och motarbetar dessa förutsättningar istället.

 Jag minns särskilt en engagerad person från en framgångsrik klädkedja som bedyrade att de minsann inte samlade in begagnade textilier för att göra vinst. Hen trodde förstås att skulle få acceptans från den samlade hållbarhetsgruppen på så sätt, men i mina öron betydde det istället att företaget inte tog detta på allvar. De såg klädinsamlingen som begränsat till välgörenhet eller marknadsföring. På så sätt var det dömt att misslyckas som inspirerande exempel för resten av marknaden. Det sa en hel del om hur många tyvärr uppfattar hållbarhet. Inte minst politikerna uppfattar oftast klimatambitioner som en kostnad och inte som en möjlighet.

När vi nu lanserar en tjänst (www.limebook.se) för hållbarhetsrapportering som är så avskalat från tung  administration som det kan bli, så är det för att göra hållbarhetsarbetet lönsamt för så många fler företag. Vi tror på att först inkorporera hållbarhetsfrågan i kärnverksamheten för att något ska hända överhuvudtaget. Det som köps in i verksamheten speglar vad som behövs ur affärssynpunkt, men ska samtidigt anpassas till kravbilden för de långsiktiga målen, dvs hållbarhet. Den här artikeln från McKinsey är väldigt klargörande tycker jag. 

Men om vi utgår från idén att också röja de hinder som behövs för att få de affärsmässiga motiven på plats så tycker jag att Limebook lyckas bra. Det är enkelt att administrera, inga nya programvaror behövs och flosklerna har ersatts av relevanta nyckeltal som mäts över tid.

Men viktigaste av allt är alltså att det driver hållbarhetsfrågan in i kärnverksamheten istället för att vara ett utanpåverk, s.k. add-on. Detta sker genom att rapporteringen är direkt kopplat till bokföringen. 

Det innebär att du inte bara kan mäta hur bra företaget utvecklar sig över tid, utan också kunna mäta dig mot branschen i övrigt.

Sluta jaga menlösa CO2-data. Jaga hellre det som ger upphov till utsläppen.

 Hållbarhet är komplext och jobbigt att hantera, men det finns vetenskapligt publicerade verktyg för att göra det. Men dessvärre är det få som orkar inse detta och letar hellre efter förenklade mått på hållbarhet. Vår jakt efter CO2-data är en falsk illusion om att kunna skapa relevanta mätetal som leder oss till att uppnå Parisavtalet. 1,5 graders uppvärmning är dock redan kört att klara, utan nu gäller åtminstone högst 2 graders uppvärmning. 

Dels handlar inte hållbarhet enbart om klimatet, men inte ens klimatfrågan kan styras av att bara mäta utsläpp. Det är lätt att beräkna direkta utsläpp, men de dominerande utsläppen sker indirekt och längre upp i värdekedjan som ofta är geografiskt belägen i Asien dessutom.

 Mer än hälften av världens utsläpp beror på en linjär utvinning av jungfruliga råvaror, dvs gruvbrytning och liknande. Visionen för en cirkulär ekonomi innebär ju att använda det som redan plockats upp ur jordskorpan, genom eviga produktcykler. 

Istället för att mäta koldioxid vore det då ett tydligare mått att visa hur mycket produkter och råvaror som återbrukas. Den avgörande framgångsfaktorn är då om produkterna redan har designats för att de ingående komponenterna lätt ska kunna separeras. 

Den avgörande omställningsaktiviteten vore därför att skapa en designrevolution och bidra till att skapa incitament för att detta ska ske. Därför är inköpen av cirkulärt designade material det mest effektiva sättet att styra mot en fossilfri framtid och just detta borde väl framgå i en hållbarhetsrapport, eller hur?

Därför finns nu en typ av hållbarhetsrapport som mäter inköpen av återbrukade mobiler, datorer, möbler och liknande. Läs vidare på www.limebook.se