söndag 21 mars 2010

Insikten om ohållbar kemikaliepolitik når kommissionen?

Att nyfödda bebisar innehåller en cocktail av industrikemikalier är inte förvånande. Det är inte första gången man konstaterar att den mest känsliga delen av människans livscykel exponeras för vetenskapligt misstänkta hormonstörande ämnen. Det borde ha lett till arga upplopp och protester världen över, för länge sen. Anledningen varför reaktionerna är så lama, är väl att problematiken är för obegriplig. Experterna tjafsar, myndigheterna lägger huvudet på sned och politikerna vet inte vilket ben de ska stå på.
Visserligen har EU genomgått "århundradets kemikaliereform", men den kan ändå inte matcha den sanslöst skenande kemikalieindustrin.
Naturligtvis kan man inte sitta i en sandlåda, och tro att man ska kunna väga, mäta och utvärdera varje sandkorn för sig, innan man bestämmer sig om sandlådans innehåll är bra för barnen. Det som är nytt med denna rapport är att den är beställd av DG Environment, och att man har äntligen insett det hopplösa i att fortsätta som förut. Jag hoppas att man nu går ett steg vidare och föreslår "default actions", dvs förbjuder fortsatt tillverkning av de ämnen som hittas överallt, dvs POPs. Ämnen som hittas generellt i bebisar, djur, livsmedel osv har ju bevisligen sådana egenskaper som vi via omvägen över tester på vPvB försöker beskriva. När det vi letar efter syns i verkligheten, verkar det ju bara fånigt att man måste verifiera samma sak på kartan.

2 kommentarer:

  1. Bra! Visst är det märkligt att praxis är som den är, men så har vi ännu inte utvecklat vår kapacitet att reagera vettigt på samband som visserligen är uppenbara men samtidigt mer långsiktiga och komplexa.

    SvaraRadera
  2. Hej
    Jag jobbar för att förenkla budskapet. Så att alla ska förstå att vi måste agera, även som konsumenter. Dörför blev jag glad när inte bara fackfolk utan även tidningen Amelia uppmärksammade min bok "Impotensmadrassen", som handlar om miljögifter i hemmet och hur man undviker dem. Men ämnet är svårt, hur man än försöker förenkla, eftersom det inte finns några innehållsförtecknignar och man som konsument måste lukta eller gissa sig till kemikalieinnhållet i varor och produkter. Men det ska vi ändra på, eller hur!!?? Se blogg mm på wwww.kemikaliedetektiven.se

    SvaraRadera