CSRD borde omdefiniera den "dubbla väsentlighetsanalysen".

 Vi vet att det går baklänges med införandet av CSRD vid detta laget. Överhuvudtaget så är det svårare att bedriva miljöarbete än tidigare. Det märkliga ordet omnibus används för att förenkla eller i värsta fall sänka miljöambitionerna. Ingen tvekan om att det finns en rejäl nypa onödig miljöbyråkrati, till stor del beroende på stuprörstänkande och överlappningar inom det komplexa hållbarhetsarbetet. Eftersom de vetenskapligt definierade ramvillkoren för hållbarhet saknas som utgångspunkt, så är risken stor att även omnibussar misslyckas.

Ska vi förenkla och göra CSRD relevant så krävs det förståelse för hur ekonomiska spelregler kan kopplas ihop med hållbarhet, inte försöka skapa parallella världar. Hållbarhet är per definition ekonomiskt sunt eftersom det är långsiktig ekonomi. Att tömma sina tillgångar och omvandla dem till resultat och utdelning är dålig ekonomi. 

Den finansiella redovisningen är det som alla företagsledningar värderas efter, försök inte bräcka det med en icke-finansiell redovisning. Det avfärdas som woke eller mjuka värden, eftersom ingen ser den självklara kopplingen till det egna företagets framgång. Såklart att många hänvisar till varumärkets värde och tillhörande reklaminsatser, men det räcker inte långt för nödvändiga systemändringar. 

Att vi sedan som samhällskollektiv uppenbarligen är på väg att gå under förstår alla ändå, men så länge det saknas tydliga incitament så prioriteras frågan ändå ner i det individuella företaget. Grön omställning handlar slutligen om pengar och därför ska vi inte beklaga det, men snarare utgå från det i hållbarhetsrapporteringen och i det politiska beslutsfattandet om skatter, subventioner osv. Gröna nyckeltal ska inte förväxlas med de globala målen, de är sköna framtidsbilder men fungerar inte i det operativa arbetet då de är fulla med överlappningar och luckor.  

Så ska CSRD någonsin lyckas, så behöver vi backa tillbaka till tanken bakom taxonomin, där investerare skulle vägledas till bättre och tryggare beslut. Företag som kan överleva på sikt måste bli oberoende av exempelvis fossila bränslen, inte så konstigt alls. Att sedan själva förordningen om taxonomin blev ett offer för särintressen och lobbyism är en annan femma. Tanken på att skapa tydlighet och locka över grönt kapital är ändå god, men borde kunnas bedömas utifrån vetenskapligt definierade ramvillkor istället för politiska huggsexor.

Här handlar det alltså om att övertala investerare om varför vissa gröna företag kommer att vara bättre placeringsobjekt. Från ett rent egenintresse hos investerarna helt enkelt. 

En investerare borde alltså vilja avläsa hur hur stor andel av den ekonomiska redovisningen som är frikopplad från avskogning, fossila inköp, utfiskning, PFAS-användning osv. Inte få en siffra på CO2 som som seglar för sig själv utan koppling till finsansiella data eller trovärdig och tydlig mätning. Redovisningen måste ske så att det går att jämföra företagens gröna prestanda. 

Är detta svårt att ändra? Nej, inte om man förstår de konkreta grundorsakerna till ohållbarhet och vilka de viktigaste drivkrafterna för att ställa saker rätt. Utmaningen är snarare den omedvetna inkompetensen om hur hållbarhet ska definieras. Det är tyvärr ingen liten utmaning.

Så kan vi genomskåda illsinnad lobbying mot framtidens material - fallet bioplaster

 Det finns en väsentlig skillnad på regelverk, standarder och LCA-beräkningar och vetenskapligt definierad hållbarhet. De som har lärt sig verktyget FSSD kan dock snabbt förstå var skillnaden ligger.

Jag kom över följande intressanta analys över hur utvecklingen av bioplaster motarbetas av fossilintressen genom att missvisande LCAer och standarder: https://bb-reg-net.org.uk/wp-content/uploads/2025/07/BB-REG-NET-Standardised_But-unfair.pdf

Djävulen ligger i detaljerna och de som har erfarenhet av hur standardiseringsarbetet går till, vet också hur starka affärsintressen kan påverka utvecklingen av standarder. 

Problemet med LCAer är 1/att de inte hanterar tidsaxeln mellan nuläge och ett utvecklingsmål och 2/ att de inte skiljer ut ramvillkoren för hållbarhet mot diverse miljöeffekter och 3/ de hanterar bara kvantifierbara parametrar inom hållbarhet. 

Vi skulle väl inte bara skjuta på samhällets kollaps, vi ville väl se till att vi inte orsakar den??

Trots att fossil plast alltid kommer att bryta mot första ramvillkoret, oavsett hur mycket fossil plast som återvinns, så gör man en poäng av att återvunnen plast är mindre dåligt. Så länge vi använder fossilplast kommer den alltid att bidra till att förvärra klimatsituationen, om än i långsammare takt.

Att den biogena plasten däremot kan gå hela vägen att bli hållbar, dvs inte bidra till en nettoökning av atmosfärisk koldioxid varken räknas eller ens diskuteras i dessa LCA-rapporter. Däremot så leder denna vilseledande rapportering till att bioplaster hindras, eftersom den antas kunna störa återvinningen. Så tokigt och bakvänt det kan bli, för den som inte är påläst.

Eftersom fossilplast är så billigt, så används stora volymer. Bioplasten är inte lika billig, så den kommer inte upp i stora volymer. Det blir ett moment 22 då ingen kommersiell återvinnare vill investera i att kunna  kompostera eller anpassa återvinningen till biobaserade plaster. 

En utbyggd insamling och industriell kompostering kan innebära att vi dels kan få ner problemet med plastskräpet och mikroplasterna som annars aldrig bryts ned i naturen. Vi som förstår ramvillkor 2 vet att svårligen nedbrytbara ämnen heller inte kan återvinnas bort, de behöver göras nedbrytbara och styras mot miljöer som bryter ned dem. Och att sedan få ner kolet i jorden istället för att gå upp i atmosfären är ytterst önskvärt.

Så bli en vass kritiker av vilseledande rapportering, lär dig FSSD och se till att bioplasten blir den enda typen av plast som kan användas i samhället. 

Jakten på grundorsaken till planet- och civilisationskris!

 Det kryllar av förslag till vad som borde vara bästa förhållningssätt till en pågående civilisationskris, dvs en skenande ohållbarhet. Är det fel på kapitalismen, vetenskapen, eller helt enkelt korkade medborgare som väljer alla dessa destruktiva ledare och dövar sig med att köpa billig skit från Kina?

Vi har alla "koncept" med globala målen, klimatavtal, CSRD, Cirkulär Ekonomi osv som försök att lösa allt ovanstående med varierande framgång men de blir lätt trender som kommer och går. 

Dessvärre kan jag inte påstå att vi blir smartare på att lösa problemen i proportion till alla dessa koncept. De saknar ett robust operativsystem som kan garantera att det blir hållbart på riktigt. Det blir överlappningar, gap och målkonflikter. Dessa koncept är framgångsbilder, men saknar tydliga gränser och definitioner. 

Tvärtom så tycks vi dessutom ha tappat kontakten med ordets betydelse. Sveriges toppdiplomat, fd utrikesminister och FNs vice generalsekreterare, Jan Eliasson, reciterar gärna Dag Hammarsköld kring ordets betydelse för civilisationens och demokratins upprätthållande:

"Respekt för ordet är ett första krav i den disciplin genom vilken en människa kan fostras till mognad - intellektuellt, emotionellt och moraliskt.

Respekt för ordet - dess bruk och med strängaste omsorg och i omutlig inre sanningskärlek - är också för samhället och släktet ett villkor för växt.

Att missbruka ordet är att visa förakt för människan. det underminerar broarna och förgiftar källorna.  Så för det oss bakåt på människoblivandets långa väg."

Vi upplever en tilltagande och medveten desinformation där fakta, vetenskap, internationella överenskommelser tycks helt ha tappat sin betydelse. Ändamålet får helga medlen men där även de s.k motkrafterna i form av opposition har gett upp och börjar tycka att det tillhör spelets regler. Debatten kring omställning, kärnkraft, klimat, biologisk mångfald handlar om rävspel och att den starke tar sig rätt. Vi tror att allt är förhandlingsbart, det är det inte.

Lustigt nog, så finns det redan vetenskapligt publicerade grundorsaker till ohållbarhet, men få tycks ha begripit det. De s.k ramvillkoren för hållbarhet bygger på 3 generella fysiska lagar och 5 sociala beteenden som var och ens motsats beskriver hur en hållbar civilisation kan gå under. För att förstå och ta till sig hur dessa ska tillämpas så ska man vara ytterst noga med orden. De går inte att kompromissa med för att de skall vara användbara. Jämför med att 1+1 kan bara vara 2. Även om svaret 1,99 ligger nära så skulle det vara helt fel. Därutöver har svaret inget med trevlighet, kompromiss och positivitet att göra. Begriper man inte det, så var vänlig och kliv av debatten.