Det kryllar av förslag till vad som borde vara bästa förhållningssätt till en pågående civilisationskris, dvs en skenande ohållbarhet. Är det fel på kapitalismen, vetenskapen, eller helt enkelt korkade medborgare som väljer alla dessa destruktiva ledare och dövar sig med att köpa billig skit från Kina?
Vi har alla "koncept" med globala målen, klimatavtal, CSRD, Cirkulär Ekonomi osv som försök att lösa allt ovanstående med varierande framgång men de blir lätt trender som kommer och går.
Dessvärre kan jag inte påstå att vi blir smartare på att lösa problemen i proportion till alla dessa koncept. De saknar ett robust operativsystem som kan garantera att det blir hållbart på riktigt. Det blir överlappningar, gap och målkonflikter. Dessa koncept är framgångsbilder, men saknar tydliga gränser och definitioner.
Tvärtom så tycks vi dessutom ha tappat kontakten med ordets betydelse. Sveriges toppdiplomat, fd utrikesminister och FNs vice generalsekreterare, Jan Eliasson, reciterar gärna Dag Hammarsköld kring ordets betydelse för civilisationens och demokratins upprätthållande:
"Respekt för ordet är ett första krav i den disciplin genom vilken en människa kan fostras till mognad - intellektuellt, emotionellt och moraliskt.
Respekt för ordet - dess bruk och med strängaste omsorg och i omutlig inre sanningskärlek - är också för samhället och släktet ett villkor för växt.
Att missbruka ordet är att visa förakt för människan. det underminerar broarna och förgiftar källorna. Så för det oss bakåt på människoblivandets långa väg."
Vi upplever en tilltagande och medveten desinformation där fakta, vetenskap, internationella överenskommelser tycks helt ha tappat sin betydelse. Ändamålet får helga medlen men där även de s.k motkrafterna i form av opposition har gett upp och börjar tycka att det tillhör spelets regler. Debatten kring omställning, kärnkraft, klimat, biologisk mångfald handlar om rävspel och att den starke tar sig rätt. Vi tror att allt är förhandlingsbart, det är det inte.
Lustigt nog, så finns det redan vetenskapligt publicerade grundorsaker till ohållbarhet, men få tycks ha begripit det. De s.k ramvillkoren för hållbarhet bygger på 3 generella fysiska lagar och 5 sociala beteenden som var och ens motsats beskriver hur en hållbar civilisation kan gå under. För att förstå och ta till sig hur dessa ska tillämpas så ska man vara ytterst noga med orden. De går inte att kompromissa med för att de skall vara användbara. Jämför med att 1+1 kan bara vara 2. Även om svaret 1,99 ligger nära så skulle det vara helt fel. Därutöver har svaret inget med trevlighet, kompromiss och positivitet att göra. Begriper man inte det, så var vänlig och kliv av debatten.
Så riktigt! Till ramvillkoren skulle jag lägga till att förutsättningen för att ramvillkoren skall kunna tillämpas är att den ekonomiska modell som styr oss inte arbetar emot - vilket den gör. Vår ekonomi är utpräglat extraktiv - dvs vi hämtar naturresurser från naturen - ändliga och förnybara - men vi gör väldigt litet för att regenerera naturkapitalet. Ingenting i ekonomins ramverk premierar/incentiviserar regenerativa verksamheter.
SvaraRaderaIstället kan man utan överdrift påstå att den konventionella ekonomin är naturblind. Så länge detta pågår kan vi glömma målsättningarna om hållbarhet! Frågan är varför så få ekonomer ägnar sig åt att ändra på detta?!