Bomben har släppts - The SIN list

Var med på Chemsecs konferens i Bryssel igår när SIN list släpptes. En smockfull tillställning på 160 deltagare. SIN list innehåller 267 ämnen som har motiverats och valts ut på kommissionens egna kriterier. Av dessa har 30 visserligen valts ut på tämligen vaga kriterier, men fortfarande kommissionens.
Vad har då myndigheten ECHA levererat under tiden? Jo 16 ämnen.
Hela lanseringen av REACH har försenats med kemiindustrins goda minne. Kan det vara så att samma industri är tämligen nöjd med att bromsa kommissionen och ECHA med "analysis by paralysis"? Det kan visa sig vara en dumdristig strategi. För om inte Muhammed kommer till berget, så....Nu tar istället miljöorganisationerna initiativet och lierar sig med nedströmsanvändarna av kemikalier. Och si, det blev kärlek direkt. Äntligen en lista att planera och jobba efter säger H&M, Sara Lee, Skanska, Dell m.fl. Och trovärdig är den också.
CEFIC (kemiindustrin) fanns förstås på plats och hördes inte så mycket - i rummet. Istället pratades det hejvilt i mobilerna i pauserna och mejlades från laptopparna. Det här var inte bra, uj uj. Nu tar man avstånd från SINlist förstås, men utan något annat att komma med. Vad ska man säga? Vår lista på 16 kemikalier har högre värde för marknaden??

Men visst jag förstår att man inte vill hänga ut sina födkrokar: triclosan, bisphenol A, DINP, PFOA, tributyltenn, nonylfenol och andra "trevligheter". Men då får någon annan göra det. Synd bara att man får betala skatt till de som inte gör det.

Bisfenol A; några reflektioner från artikel i SvD

En kemikalie som kan läcka från nappflaskor och kan ge upphov till hormonstörningar. Två stycken "kan" borde inte göra något miljölarm? Vi kan först konstatera att varken vetenskap eller demokrati gäller när risker bedöms. Störst och starkast får igenom sina ekonomiska intressen. Bisfenol A är en högvolymkemikalie som representerar stora ekonomiska intressen och är därmed garanterad att slippa bevisbördan. Återigen blir dessutom myndigheterna provocerade att förringa och försvara dagens hållning. Återigen med den absurda hänvisningen till vetenskaplig osäkerhet. Man lutar sig mot ett gränsvärde som ändå inte står för något. Hormonstörande substanser, som bl.a. bisfenol A, har i princip inga säkra gränsvärden. En frisk mot-röst kommer dock från KemI`s Sten Flodström, men några beslut som konsekvens av detta ser vi inte röken av.
Precis som med ftalater, bromerade flamskyddsmedel och andra s.k. moderna miljögifter så har diskussionen trots allt ändå pågått i decennier innan några avgörande inskränkningar görs. Bisfenol A är en nygammal nyhet som åker upp i medieskenet när nya studier bekräftar det andra redan har misstänkt, fast varje gång så skärps sambanden.
Mönstret går igen. Fipplandet med med industrisponsrade men lågkvalitativa rapporter som får en gräddfil i EUs riskbedömningar fortsätter.
Varför tar man inte temporära inskränkningar i väntan på säkrare data, istället för att krampaktigt hålla fast vid status quo? Förbjud nappflaskorna NU, det finns ju andra nappflaskor. Kom igen-jag blir tokig.

Livsmedelsverket förstår inte försiktighetsprincipen

I SvD kunde v i början av augusti läsa om att fet fisk inte bara kan vara problem för fertila kvinnor, utan även män. Att fet fisk innehåller miljögifter, bl.a. högpotenta dioxiner är ingen nyhet. Att genom kostråd få fertila kvinnor att avstå från fet fisk är en enkel och billig åtgärd. Det kan inte vara en överraskning att dioxiner kan vara ett problem för en större målgrupp, eftersom ingen vet helt hur dioxiner och andra hormonstörande gifter slår i det biologiska systemet.

Försiktighetsprincipen handlar om konsten att ta rimliga försiktighetsmått i avvaktan på säkrare vetenskapliga data. När mer säkra data kommit in kan man antingen backa från den tidigare positionen eller förstärka den, beroende på vilken riktning de pekar åt.

Livsmedelsverket gör dock samma kardinalfel som myndighetstraditionen tyvärr bjuder: Man gör inget alls i avvaktan på säkrare data! En vanlig ryggmärgsreflex hos tveksamma beslutsfattare, men förtjänar inget förtroende hos den befolkning man är satt att skydda.

Istället borde ju livsmedelsverket genast utöka kostrådet att omfatta hela befolkningen, tills säkrare data kommit. Alltså en annan slutsats av samma skäl: osäkerhet. Men är inte detta mer logiskt? Framförallt med tanken på vad kostrådet kostar - inte särskilt mycket.
Vem ska ändra på denna principiellt felaktiga hållning hos våra myndigheter?