Bomben har släppts - The SIN list

Var med på Chemsecs konferens i Bryssel igår när SIN list släpptes. En smockfull tillställning på 160 deltagare. SIN list innehåller 267 ämnen som har motiverats och valts ut på kommissionens egna kriterier. Av dessa har 30 visserligen valts ut på tämligen vaga kriterier, men fortfarande kommissionens.
Vad har då myndigheten ECHA levererat under tiden? Jo 16 ämnen.
Hela lanseringen av REACH har försenats med kemiindustrins goda minne. Kan det vara så att samma industri är tämligen nöjd med att bromsa kommissionen och ECHA med "analysis by paralysis"? Det kan visa sig vara en dumdristig strategi. För om inte Muhammed kommer till berget, så....Nu tar istället miljöorganisationerna initiativet och lierar sig med nedströmsanvändarna av kemikalier. Och si, det blev kärlek direkt. Äntligen en lista att planera och jobba efter säger H&M, Sara Lee, Skanska, Dell m.fl. Och trovärdig är den också.
CEFIC (kemiindustrin) fanns förstås på plats och hördes inte så mycket - i rummet. Istället pratades det hejvilt i mobilerna i pauserna och mejlades från laptopparna. Det här var inte bra, uj uj. Nu tar man avstånd från SINlist förstås, men utan något annat att komma med. Vad ska man säga? Vår lista på 16 kemikalier har högre värde för marknaden??

Men visst jag förstår att man inte vill hänga ut sina födkrokar: triclosan, bisphenol A, DINP, PFOA, tributyltenn, nonylfenol och andra "trevligheter". Men då får någon annan göra det. Synd bara att man får betala skatt till de som inte gör det.

Bisfenol A; några reflektioner från artikel i SvD

En kemikalie som kan läcka från nappflaskor och kan ge upphov till hormonstörningar. Två stycken "kan" borde inte göra något miljölarm? Vi kan först konstatera att varken vetenskap eller demokrati gäller när risker bedöms. Störst och starkast får igenom sina ekonomiska intressen. Bisfenol A är en högvolymkemikalie som representerar stora ekonomiska intressen och är därmed garanterad att slippa bevisbördan. Återigen blir dessutom myndigheterna provocerade att förringa och försvara dagens hållning. Återigen med den absurda hänvisningen till vetenskaplig osäkerhet. Man lutar sig mot ett gränsvärde som ändå inte står för något. Hormonstörande substanser, som bl.a. bisfenol A, har i princip inga säkra gränsvärden. En frisk mot-röst kommer dock från KemI`s Sten Flodström, men några beslut som konsekvens av detta ser vi inte röken av.
Precis som med ftalater, bromerade flamskyddsmedel och andra s.k. moderna miljögifter så har diskussionen trots allt ändå pågått i decennier innan några avgörande inskränkningar görs. Bisfenol A är en nygammal nyhet som åker upp i medieskenet när nya studier bekräftar det andra redan har misstänkt, fast varje gång så skärps sambanden.
Mönstret går igen. Fipplandet med med industrisponsrade men lågkvalitativa rapporter som får en gräddfil i EUs riskbedömningar fortsätter.
Varför tar man inte temporära inskränkningar i väntan på säkrare data, istället för att krampaktigt hålla fast vid status quo? Förbjud nappflaskorna NU, det finns ju andra nappflaskor. Kom igen-jag blir tokig.

Livsmedelsverket förstår inte försiktighetsprincipen

I SvD kunde v i början av augusti läsa om att fet fisk inte bara kan vara problem för fertila kvinnor, utan även män. Att fet fisk innehåller miljögifter, bl.a. högpotenta dioxiner är ingen nyhet. Att genom kostråd få fertila kvinnor att avstå från fet fisk är en enkel och billig åtgärd. Det kan inte vara en överraskning att dioxiner kan vara ett problem för en större målgrupp, eftersom ingen vet helt hur dioxiner och andra hormonstörande gifter slår i det biologiska systemet.

Försiktighetsprincipen handlar om konsten att ta rimliga försiktighetsmått i avvaktan på säkrare vetenskapliga data. När mer säkra data kommit in kan man antingen backa från den tidigare positionen eller förstärka den, beroende på vilken riktning de pekar åt.

Livsmedelsverket gör dock samma kardinalfel som myndighetstraditionen tyvärr bjuder: Man gör inget alls i avvaktan på säkrare data! En vanlig ryggmärgsreflex hos tveksamma beslutsfattare, men förtjänar inget förtroende hos den befolkning man är satt att skydda.

Istället borde ju livsmedelsverket genast utöka kostrådet att omfatta hela befolkningen, tills säkrare data kommit. Alltså en annan slutsats av samma skäl: osäkerhet. Men är inte detta mer logiskt? Framförallt med tanken på vad kostrådet kostar - inte särskilt mycket.
Vem ska ändra på denna principiellt felaktiga hållning hos våra myndigheter?

Klimatskatt för fastigheter finns redan..i USA

Så lustigt att debattartikeln, om att omvandla fastighetsskatten till klimatskatt, dök upp precis när jag kom hem från USA. Där finns redan en standard, LEED, som fastighetsägaren kan certifiera sin byggnad efter. Ett godkänt certifikat innebär ofta miljonbelopp mindre i skatt. Detta system finns i alla fall i Californien, Nevada och Arizona men har redan en kraftigt styrande effekt. Det var bl.a. anledningen till att jag var inbjuden för att prata om miljömärkning och andra sätt att göra vinster på ett bra miljöarbete.

Jag tycker bara att det är lite synd att vi inte ser att vi ibland kan hämta goda exmpel från USA istället för att uppfinna hjulet på nytt. Varför inte studera LEED och se om vi inte kan kopiera konceptet? USA må betraktas som en miljöskurk i många sammanhang, men det ska inte hindra oss från att plocka de goda idéerna.

Förvirrad etanoldiskussion

Det är en konst att behålla helhetssynen och samtidigt diskutera enskilda miljöproblem. De flesta forskare och debattörer klarar det inte. Klimatfrågan hänger ihop delvis med bränslen, men bränslen hänger ihop med fler saker som t.ex. biologisk mångfald, livsmedel och socialt förtryck. Det blir en pest eller kolera diskussion, där smältande glaciärer ställs mot livsmedelskris och nedhuggning av regnskogar. Ett sammelsurium av problem där sensmoralen lätt blir att handlingsförlamning blir gängse moral. Den som söker bortförklaringar för att slippa ändra livsstil, får lätt vatten på sin kvarn. Amerikanarna kallar det "analysis by paralysis".

Problemet är att vi inte kan skilja på variabla problem och konstanta problem:

De konstanta problemen är de som går att härleda ur de 4 systemvillkoren för ett hållbart samhälle, medan de variabla är problem som kan rättas till. Att ta upp ämnen från jordskorpan och låta dom öka i koncentration i biosfären, som vi gör med oljan, är en ohållbar handling och ett konstant problem som inte kan lösas på annat sätt än att vi upphör med oljeutvinningen. Det bryter definitivt mot systemvillkor ett.

Hanteringen av etanol är däremot kopplat till en massa problem som går att rätta till. Den måste inte per definition ske genom utslagning av regnskogar eller systematisk svält. Det är ett variabelt problem, som måste åtgärdas men aldrig kan vara ett skäl att fortsätta med disel eller bensin. Därför har en massa forskare fel när de kritiserar etnanolen som bränsle. De kan en massa om små saker i livet, men inte tillräckligt om systemet jorden, dess principer och möjligheter. Ge etanolen en chans, därför att den behövs för att få bort oljeberoendet. Naturligtvis finns det ingen teknik eller ngt bränsle som kan ersätta denna sanslösa och ineffektiva konsumtion av olja. Transporterna måste ned till den nivå som de fönybara drivmedlen tillåter. Det är naturen som sätter dessa gränser, inte regeringar eller företag. Enkelt att fatta, men uppenbarligen svårt att ta till sig.
Klokhet är snarare en fråga om mod än intellekt, bestäm dig om du vill fortsätta vara en kollektiv fåne eller fullfölj ditt uppdrag som människa!

Bevara mig för mina vänner..

.. för mina fiender vet jag var jag har. Jo, jag menar många av mina välmenande miljövänner, de som hyllar naturen i så hög utsträckning att man anser att människan är för låg att tillhöra den. En sådan björntjänst de gör miljön när de anser att bevarandet av en art är för artens egen skull!

På DNs ledarsida hyllade man (början av augusti -07) Sten Selander, som varit bl.a. Naturskyddsföreningens ordförande för hans insikter och klokhet. Sten markerade tydligt att bevarandet av djurarter är för människans egen skull. "För havsörnen lär inte sörja att den blir utrotad."

Det är synd att Selanders idéer inte planterades starkare bland de egna, för det är allt för lätt att bli avfärdad som tomte om man ger sig in i en ogenomtänkt argumentation. Det har vi inte råd med, för miljöförstöringen omger sig redan med alltför många lätt tillgängliga bortförklaringar. Selander själv blev ändå hånad av Herbert Tingsten med orden att "Selander vill frälsa proletariatet med småfåglar".

Såsmåningom så kommer den etablerade insikten vara att småfåglarna bara råkar sitta på den gren som vi själva sitter på och sågar av. Men varför försena den insikten genom att ge "motståndarna frisparksläge" och förlora en massa onödig tid så här strax innan matchslut (för att prata fotbollsspråk)?

Det är kanske därför jag känner mig ytterst tveksam över begreppet "ansvarsfulla företag". För begreppet ansvarsfull betyder ngn form av uppoffring som inte har med affärsverksamhet att göra. Vi uppfostras ju i tron att de mest lönsamma affärerna är fula och hänsynslösa, och att miljöhänsyn tar bara de som har råd i godwill syfte. Men vi har fått en dålig uppfostran i det avseendet. Det är ju precis tvärtom för den som har tänkt bedriva långsiktiga affärer. Det handlar om intelligens, förutsebarhet och långsiktighet, och då blir begreppet ansvar helt överflödigt.

Tänk igenom vilket svar du skulle lämna på frågan: Varför säljer du inte knark till barn om det är lönsamt? A- För att det är olagligt B-För att det är fel, och fullständigt ointressant om det är lagligt eller inte.

Den ovetenskapliga vetenskapen

Inom mitt specialområde - miljögifter, så pågår en märklig diskussion om vetenskapliga bevis. Man kan fråga sig om vetenskapliga belägg är det första man ska fråga efter, när det gäller risker som andra utsätter oss för? Vem ska bevisa vad?
Fråga den vetenskapligt krasse tvivlaren, hur han själv beter sig ute i skogen. Hur behandlas begreppet osäkerhet? Plockar han/hon svampar i skogen som han/hon inte känner till, eftersom det saknas belägg för att dessa skulle vara farliga? Förmodligen inte, sådana människor skulle inte räknas som tillräkneliga. Men då återstår nästa fråga: Varför begär denne att vi ska acceptera kemikalier vars egenskaper inte är tillräckligt utredda? Ska man bete sig ovetenskapligt i skogen men annorlunda i debatten? Låter lite schizofrent tycker jag, och förmodligen alla andra som är modiga nog att ifrågasätta auktoriteter med vita rockar och goa titlar.