lördag 29 oktober 2022

Sluta minimera miljöpåverkan - maximera den!

Tror ni på "lagen om attraktion"? Pratar man ofta om olyckor, så är det mer sannolikt att råka ut för dem och tvärtom om man bejakar möjligheterna, så uppstår dem. Och har man låga ambitioner, så kommer man heller inte särskilt långt i livet.

Jag vet inte om det stämmer vetenskapligt och statistiskt, men när jag läser diverse miljöpolicies så signalerar de knappast några högre ambitioner, utan att "göra så lite miljöpåverkan som möjligt". Det säger tyvärr en hel del men också hur företagsledningen ser på hållbarhet, som något som ligger utanför själva affärsverksamheten och att miljöpåverkan är underförstått "negativ miljöpåverkan".

Hur lite miljöpåverkan som ska uppnås framgår inte och därför uppfattas detta som ett svart hål av VD. Det här är ett miljöproblem i sig, därför att det bidrar absolut inte till någon omställning. Det är defensivt och visionslöst dessutom. Ett kloster i Tibet kanske är sinnebilden för minimal miljöpåverkan, men någon styrning av byggmarknaden mot hållbarhet kommer inte klostret leda till.

Tvärtom, så ber jag dig att fundera på "positiv" miljöpåverkan, en sådan miljöpåverkan som har ambitionen att påverka omvärlden, kunderna, branschen, politikerna och alla andra åt rätt håll. Där ditt företag är lönsamt TACK VARE hållbarhet och inte trots hållbarhet. Där dina aktiva val leder till att det dåliga utbudet trängs bort från marknaden. Exakt så vill vi bakom Limebook få dig att tänka och skapa hållbarhet. Men är det svårt? Nej, att tänka i andra banor kanske är det, men resten har vi tänkt hjälpa dig med genom att börja på att mäta din positiva miljöpåverkan genom Limebook: www.limebook.se.

torsdag 27 oktober 2022

Sluta jaga menlösa CO2-data. Jaga hellre det som ger upphov till utsläppen.

Hållbarhet är komplext och jobbigt att hantera, men det finns vetenskapligt publicerade verktyg för att göra det. Men dessvärre är det få som orkar inse detta och letar hellre efter förenklade mått på hållbarhet. Vår jakt efter CO2-data är en falsk illusion om att kunna skapa relevanta mätetal som leder oss till att uppnå Parisavtalet. 1,5 graders uppvärmning är dock redan kört att klara, utan nu gäller åtminstone högst 2 graders uppvärmning.

Dels handlar inte hållbarhet enbart om klimatet, men inte ens klimatfrågan kan styras av att bara mäta utsläpp. Det är lätt att beräkna direkta utsläpp, men de dominerande utsläppen sker indirekt och längre upp i värdekedjan som ofta är geografiskt belägen i Asien dessutom.

Mer än hälften av världens utsläpp beror på en linjär utvinning av jungfruliga råvaror, dvs gruvbrytning och liknande. Visionen för en cirkulär ekonomi innebär ju att använda det som redan plockats upp ur jordskorpan, genom eviga produktcykler.

Istället för att mäta koldioxid vore det då ett tydligare mått att visa hur mycket produkter och råvaror som återbrukas. Den avgörande framgångsfaktorn är då om produkterna redan har designats för att de ingående komponenterna lätt ska kunna separeras.

Den avgörande omställningsaktiviteten vore därför att skapa en designrevolution och bidra till att skapa incitament för att detta ska ske. Därför är inköpen av cirkulärt designade material det mest effektiva sättet att styra mot en fossilfri framtid och just detta borde väl framgå i en hållbarhetsrapport, eller hur?

Därför finns nu en typ av hållbarhetsrapport som mäter inköpen av återbrukade mobiler, datorer, möbler och liknande. Läs vidare på www.limebook.se

måndag 31 januari 2022

När storyn inte visar sig hålla - då tappade Råd och Rön precis all pressetik!

Alldeles i dagarna 22 januari, så kom det nya numret av Råd och Rön med följande artikel: https://www.radron.se/vardagskunskap/luktfria-klader-skadar-miljon/.

Tänk dig att vara en journalist som kanske har Sverker Olofsson i Plus som förebild. Ni som är tillräckligt gamla kommer ihåg soptunnan där Sverker slängde alla prylar som oseriösa företag sålde till godtrogna konsumenter. Sverker var hyllad med all rätt.

Nu har denne journalist trott sig hitta ett typiskt företag som Sverker hade gjort slarvsylta av. Jobbar man på Råd och Rön, så gnuggar man händerna förstås. Det blir stjärnor i ens CV.

Men naturligtvis måste man kontakta företaget och ställa de obligatoriska frågorna. Men, det borde inte vara något problem tänker du. De har garanterat inga bra svar och det kommer bara lyfta artikeln.

Men nu går det inte som du tänkt. Du får genomtänkta svar och förklaringar. Dessutom får du det skriftligt och tänker att det här blir jobbigt att granska. Det visar sig vara mer komplext än du tänkt dig.

Du löser dock det hela genom att skita i allt som företaget berättar. Istället vänder du dig till andra som varit med och hackat på företaget förr och citerar dessa personer istället. Dessutom kryddar du artikeln med påståenden om att företaget undviker att svara. Hur svårt kan det vara, alltså?

Det tycks dessvärre som journalisten aldrig gjorde samma reflektion som Karl-Bertil Jonson gjorde om att rakryggat yppa sanningen. Äh, alla hatar ju ändå företaget ifråga, så då spelar det ingen roll. Ändamålet får helga medlen.

Och visst är det så att många ser poängen i att prata illa om företaget och dess lösningar, men inte av miljö- eller konsument skäl. Det är ett skapat narrativ som passar många men som journalist ska du inte köpa sådana argument okritiskt.

Råd och Rön som nu ska vägleda konsumenter kanske kunde hjälpa till att ändra tvättbeteendet istället för att ifrågasätta syftet med produkten - att ändra tvättbeteendet. Att skölja sina träningskläder i duschen istället för att slänga dem i tvättmaskinen kan nämligen göra en enorm skillnad.

Svenskt Vatten använder en kommunikationsmetod som kallas "framing"(eng). Silver är det absolut minsta problemet, men det som Svenskt vatten vill rama in för att slippa uppmärksamhet på de riktiga problemen med innehållet i det rötslam som de lyckas dumpa på svensk åkermark.

Företaget Stadium har fast fashion som affärsidé, med att rulla ut stora volymer lågpris med slit- och släng. Såklart att intresset bör vara noll för att kosta på lösningar som medför lägre försäljningsvolymer men även här använder de alltså "framing".

Ingen av representanterna för vare sig Svenskt Vatten eller Stadium har någon kunskap om miljöproblematiken heller. Trots att de är partiska beskrivs de som "experter". Anders Finnson från Svenskt Vatten får ohämmat upprepa sin okunskap och felaktigheter med att jämföra silver med kvicksilver, vilket borde genera alla seriöst kunniga toxikologer. Svenskt Vattens tester och slutsatser är partsinlagor och är kraftigt vetenskapligt ifrågasatta, men används ånyo som "fakta".

En viss ursäkt för journalisten finns dock när en myndighet uttalar sig, i det här fallet KemI. För varför ska en journalist ifrågasätta en myndighet? Och här får jag nog snarare lägga ansvaret på representanten från KemI för missledande information. KemI tycks inte förstå sin myndighetsroll och borde passa sig för att bedriva opinionsbildning, särskilt när de saknar underlag för sina påståenden och tjänar lobbyorganisationernas intresse istället.

Margareta Daho från KemI har fått tillgång till både vetenskapliga artiklar och beskrivningar hur det förhåller sig med att minska tvättar och tillsats av lukthämmande ämnen. Ändå upprepar hon ständigt samma sak att hon varken sett eller hört något som visar att det leder till mindre tvättande. Och det här är alltså en myndighet som i över 10 års tid misslyckats med att hantera silverfrågan inom EU-förordningen, trots att Sverige är rapporterande land. När silverbiociderna inte kan klassas som särskilt farliga, så driver man frågan som opinionsarbete istället. KemIs bedömningar är inte särskilt trovärdiga och kan inte ens kallas för riktiga riskbedömningar.

Den totala mängden silver från sportkläder är c:a 2 kg. Vad är det som får en myndighet att gå igång med enorma resurser på ett specifikt ämne? Finns det inte viktigare uppgifter? Vi pratar om t.ex koppar som används som båtfärger, på koppartak, vattenledningsrör m.m. Bara när det gäller koppar som bekämpningsmedel så sprids, i storleksordningen, 290 ton/år enligt äldre uppgifter (SOU 2000:53). För koppar finns det betydligt starkare evidens för antibiotikaresistens än silver, ger betydligt tydligare och värre miljöeffekter osv. Men den stora frågan är ändå spridandet av plaster och hormonstörande ämnen som nu har överskridit de planetära gränserna. Det finns att göra alltså, men vem håller i agenda och prioriteringar kan man undra?

Det jag beskriver här handlar inte bara om ett företag och dess produkt, journalistisk etikbrist, utan mer om myndighetsmissbruk och bristande rättssäkerhet. Det får i sin tur allvarliga konsekvenser för Sveriges trovärdighet vad gäller miljö- och hälsofrågor.

I övrigt känner jag en besvikelse över de miljötjänstemän som "väljer sina strider" och låter detta absurda narrativ hållas och spridas - trots bättre vetande. Ingen på KemI, ingen miljöorganisation eller nämnda lobbyister har hittills återkommit och vill ens diskutera mina argument. De har inte tid, säger de. Har vi inte mer ryggrad än så, så kommer vi inte klara av klimatfajten heller.

torsdag 20 januari 2022

Vilseledande om slamgödslingens positiva effekter.

I Greppa så påstår man att slamgödslingens positiva effekter har bevisats efter 14 års fältförsök:

https://greppa.nu/vara-tjanster/nyheter/arkiv---nyheter/2022-01-14-bade-slam-och-stallgodsel-forbattrade-markens-biologiska-funktioner.

Greppa har beskrivit förfarandet någorlunda rätt, men de konklusioner Greppa gör av studien är för okritiska och överdrivna.

Forskarna hade medvetet överdrivit gödselgivorna långt över det tillåtna. De har uppnått en situation som inte kan tillämpas i praktiken. Samtidigt konstaterar man att det ändå är nödvändigt att kvävegödsla när tillåtna slamgivor appliceras på jordarna.

Syftet med försöket var istället att se hur mikrolivet påverkades på några utvalda arter, inte att mäta gödslingens positiva effekter med extrema givor. Det är ganska självklart att en tillförsel av organiskt material gynnar mikrolivet, men dels kan man tillföra organiskt material på många olika sätt och dels är det varken önskvärt eller tillåtet att tillföra slam i dessa mängder.

När Greppa beskriver studien så får läsaren lätt intrycket att slammet bara innehåller 8 läkemedelsrester. Forskarna analyserade 12 preparat men slammet innehåller förstås så många fler oönskade ämnen än de som analyserades här, bl.a PFAS, dioxiner, PCB, flamskyddsmedel m.m. Att hitta 8 av 12 möjliga läkemedel är snarare ytterligare ett belägg för problemet med att lägga ut slam.

För mikrolivet såg man inga negativa effekter, men slutsatsen av det är inte att det är oproblematiskt för ekosystemen eller jordarna med att lägga ut slam. Ekosystemens funktion, både jordarnas och avrinningsområdenas, är förstås betydligt mer komplext än några indikatorarter. Det var dessutom förväntat att organiska gödselmedel gynnar förutsättningarna för mikrolivet i jordarna men att läkemedelsresterna inte hade lagrats i tillräckliga mängder för att ge mätbart motverkande effekter.

Vi kan istället konstatera det signifikanta tillskottet av läkemedel i slammet i förhållande till andra gödselprodukter, se tabellen nedan. Stallgödsel och urin är betydligt renare. Vissa preparat bryts ned med tiden medan andra är i det närmaste persistenta, men forskarna konstaterar att nedbrytningen i fält är betydligt långsammare i jämförelse med lab.studier.

Jag beklagar att de som är aktiva inom jordbruksnäringen inte i första hand utgår från elementär miljökunskap. Att persistenta ämnen som sprids i samhället kommer att lagras upp i biosfären, gör att det bara är frågan om tid innan problemen kommer. Det behöver vi inte göra toxicitetsstudier för att avgöra.

Det är även svårt att förstå syftet med bakom denna studien när vi redan vet att jordarna i de konventionella jordbruken lider brist på mullämnen, men att just slammet är en ohållbar produkt av flera andra skäl.

Studien som Greppa refererar är: Jeanne Vuaille1 · Thorsten Klaus Otto Gravert2 · Jakob Magid1 · Martin Hansen2 · Nina Cedergreen, Long‑term fertilization with urban and animal wastes enhances soil quality but introduces pharmaceuticals and personal care products

Agronomy for Sustainable Development (2022) 42:1

https://doi.org/10.1007/s13593-021-00726-8

tisdag 5 oktober 2021

Är antibiotikaresistens ett relevant problem för silverbiocider?

Antibiotikaresistens och skillnader mellan olika silverformer, bl.a nano - Är det relevant att hävda antibiotikaresistens som skäl mot silver-biocider?

Sammanfattande slutsatser

Antibiotikaresistens (AR) är ett stort problem för mänskligheten vars huvudorsak är överanvändning av antibiotika. Viktigaste åtgärden är förmodligen att få bort antibiotika som tillväxtbefrämjande och i preventivt syfte inom industriell djuruppfödning. Att främja ekologisk djurhållning med glesare besättningar och skärpa lagstiftningen mot användning är förmodligen två betydligt relevantare åtgärder.

Påståendet om att silver som biocid skulle bidra till AR i naturen saknar däremot alla vetenskapliga proportioner. Frågeställningen har en gång rests genom en doktorsavhandling, men den har också besvarats av senare vetenskapliga publikationer. Det korta svaret är att silver inte sticker ut bland andra metaller eller biocida ämnen som bidragande till AR, snarare hamnar silver långt efter andra metaller och biocider. Dels är det allmängiltigt att alla metaller kan ge upphov till AR och då finns det flera metaller som visar betydligt större riskscenario t.ex koppar, zink, järn och arsenik. Men silver sticker inte ut i sammanhanget, snarare tvärtom. Dels är det ytterst osäkert att de muterade tarmbakterierna, som visats klara silverresistens, ens överlever i verklig miljö. Överlevnadschansen minskar för varje mutation eftersom nya genetiska förmågor innebär att andra förmågor förloras.

Mer i detalj med referenser, nedan.

AR förekommer allmänt med vad gäller flera metaller såsom As, Cu, Zn, Fe. Koppar används som biocid i 300 gånger större mängder än silver. Ett par lättbegripliga exempel på metaller:
• Båtbottenfärger med koppar och zink var kopplade med resistens mot antibiotikan tetracyklin (Flach et al 2017)
• Fodertillsatser med zink har kopplats med flera antibiotikaresistenta bakteriestammar (Bednorz et al 2013) och resistens mot antibiotikorna tetracyklinoch sulfonamid hos smågrisar (Vahjen et al 2015)

Citat från F Barras et al:

“There is little doubt that new efforts should be dedicated towards the understanding of the action of silver such that this very ancient antibacterial metal can be further exploited within the context of the multiple antibiotic resistance crisis. Interest for such a potential path is reinforced by the fact that pharmacological, toxicological and pharmacokinetic modelling studies indicated that human health risks associated with silver exposure were low [27,28]. From a broader perspective, recently, we advocated the need to take into account iron in its influence on antibiotic sensitivity [29]. It is known that most metals can have antibacterial activities at high concentration, such as bismuth, cobalt, copper and cadmium, to cite a few [15,30–32]. Aiming at characterising and further exploiting their biocide activity might be a rewarding goal.”

En rapport om resistens från europeiska läkemedelsmyndigheten publicerades 16 november 2018 för konsultation. Man uppmärksammade metaller men de enda exemplen som nämndes var just koppar och zink. Därutöver finns studier som påpekar att bakterier som muterats in-vitro (i lab) har svårare att överleva i miljön utanför lab (in-vivo). Kostnaden för anpassning till exempel antibiotikaresistens minskar förmågan för överlevnad.

Resistensuppkomst och vidarespridning beror på ett komplicerat samspel mellan antibiotika, metaller och biocider samt överlevnadsmöjligheter när mikroorganismen betalar priset för att vara resistent. (Larsson et al 2018)

S Sutterlin har lyckats isolera några bakteriestammar som skapat genotypisk resistens. Artikeln har kommenterats i SårMagasinet: “Denna genetiska resistens tycks vara begränsad till bakterier i tarmfloran och ger inte nödvändigtvis en ökad benägenhet för antibiotikaresistens” och “Silver har unika egenskaper mot biofilm vid sårläkning och problemet med AR har inte påvisats under mer än 15 års användning.”

Eftersom den biologiska responsen förväntas vara olika för olika silverkoncept, såsom nanonosilver, zeolitsilver och olika typer av silversalter så kan man rimligtvis inte dra en generell slutsats för silvers förmåga att bilda resistens och framförallt inte vad gäller nanosilver:

Substance Evaluation Conclusion document EC No 231-131-3, Netherlands Nov 2018:

“In contrast, information on the fate of nanosilver in soil is grossly lacking. The available data show that environmental fate of nanoforms of silver is different from that of ionic silver (e.g. Cornelis et al., 2010; Navarro et al., 2014).”

Från Int. J. Mol. Sci. 2018:

“Silver is considered as antibacterial agent with well-known mode of action and bacterial resistance against it is well described. The development of nanotechnology provided different methods for the modification of the chemical and physical structure of
silver, which may increase its antibacterial potential. The physico-chemical properties of silver nanoparticles and their interaction with living cells differs substantially from those of silver ions. Moreover, the variety of the forms and characteristics of various
silver nanoparticles are also responsible for differences in their antibacterial mode of action and probably bacterial mechanism of resistance.”

Referenser

S Sutterlin et al, Appl Environ Microbiol 2014:80 (22):6863-9

Sütterlin S et al. 2018. Antimicrob Agents Chemother 62:e00209-18.

https://doi.org/10.1128/AAC.00209-18.

Richard White/Christina Lindholm, SårMagasinet, 4-2015

F. Barras: http://dx.doi.org/10.3390/antibiotics7030079

https://www.ema.europa.eu/documents/scientific-guideline/draft-reflection-paper-antimicrobial-resistance-environment-considerations-current-future-risk_en.pdf

Larsson et al: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160412018300989.

Int. J. Mol. Sci. 2018, 19(2), 444; https://doi.org/10.3390/ijms19020444 Open Access Review

Risk and clinical impact of bacterial resistance/susceptibility to silver-based wound dressings: a systematic review

Joachim Dissemond, Jörg Steinmann, Karl-Christian Münter, Holger Brill, Johannes Georg Böttrich, Horst Braunwarth, Frank Schümmelfeder, and Patricia Wilken

Journal of Wound Care 2020 29:4, 221-234

måndag 27 september 2021

Känslan av att samtala med Bill och Bull i kemikaliefrågan

Kommer ni ihåg Pelle Svanslös-böckerna? Katten Pelles mobbare hette Måns och var flankerad av en mobb som bestod av Bill och Bull. De repeterade elakheterna som Måns levererade utan att ha riktig koll på vare sig innebörd eller etik. Det här fenomenet förekommer lite varstans i samhället, så igenkänningsgraden är hög.

Bill och Bull är rätt bekväma av sig. De kör med "copy-paste" när det gäller hållbarhetsfrågor och utgår från att någon annan har gjort källkritiken när de läser och hör om vad man ska vara "för eller emot". Nu kan jag förstå om konsumenter eller ens hållbarhetschefer inte utför källkritiken om en auktoritet i deras ögon är källan, men jag ställer betydligt högre krav på myndigheter, miljöorganisationer, media och regeringskansliet.

För ett par år sedan tog jag ett uppdrag att gräva i silverfrågan då en samstämmig kör av Naturskyddsföreningen, KemI, Konsumentverket och miljöprofilerade politiker markerade mot silver som används i textilier ofta och tydligt. Men den starkaste rösten var Svenskt Vatten som berättat i TV4 att tvättvattnet från sådana kläder var så giftigt att det borde lämnas till en station med farligt avfall. Det var förstås en ruskig berättelse, men här startade min research.

Jag började med att fråga Svenskt Vatten om skälet till att fokusera just på silver i textilier eftersom jag antog att de satt på den viktigaste datan, samtidigt som det finns en massa miljögifter som annars hamnar i avloppsvattnet. Svaret var mycket diffust och ytligt. Jag läste också deras rapport "Silverläckan" som byggde på ett tvättest där silver ansågs läcka ut i massor, men blev mest konfunderad över både testet och slutsatserna som drogs. Mest konfunderad att man använder den okritiskt i statens offentliga utredningar som "skatt på mode" där utredaren föreslår en kemikalieskatt på textilier.

Svenskt Vattens egen rapport "Silverläckan", har vetenskapligt stora brister. Men pinsamt nog för Naturskyddsföreningen, så är det den rapporten de hänvisar till för sitt eget ställningstagande. Jag har försökt nå föreningen här, men de vill inte diskutera eller veta. Därför publicerar jag mina upplysningar som jag gett dem. De har nu raderat mycket från hemsidan, men refererar fortfarande till Silverläckan.

I övrigt tar man stöd av KemI, men jag ifrågasätter även deras slutsatser och är förvånad över den ytliga analysen som gjorts. Se länken.

För att ändå gå vidare med frågan varför Svenskt Vatten har drivit silverfrågan så hårt, så ändrade jag taktik och tillämpade "follow the money". Jag förstod snart att det var den ekonomiska sidan där avloppsslammet är ett kvittblivningsproblem för reningsverken. Idag betalar man entrepenörer 600-1200 kr/ton för deponeringen. Dessa entrepenörer gör i sin tur upp med bönder om att lägga ut det på jordarna. Alternativet att bränna slammet som farligt avfall vore mycket dyrare. Vi talar om storleksordningen 0,5 -1 miljard i merkostnad.

Det har rått stor skepsis att ta emot slammet hos bönderna, så därför marknadsförs slammet med kretsloppsargument istället eftersom det kan betraktas som mänsklig kompost. Argumentet är att slammet ska kunna ersätta konstgödsel eftersom växtodlarna är så specialiserade att de inte har tillgång till stallgödsel. Det s.k Revaqcertifierade slammet säljs in som ett kvalitetsslam där ett s.k uppströmsarbete pågår. Det innebär att Svenskt Vatten vill visa framsteg med sitt arbete, och utfasningen av silver har utsetts som en måttstock på framgången. En anmärkningsvärd dimridå för att dölja de verkliga problemen med slam på åkerjordarna. Se också dessa artiklar.

Ingen jag talat med hittills har ett genomtänkt svar om varför silver i kläder vore ett signifikant miljöproblem överhuvudtaget. De hänvisar alltid till varandra eller någon annan. Det sluta ofta bara i att det är "onödigt", men ska vi ligga på den nivån så faller det mesta i en enda rörig värderingsdiskussion. Det mesta i livet är "onödigt", så hur ska detta avgöras med en vetenskaplig robusthet? Människor som jag annars tycker är vettiga. De bara antar att det är så. Lite läskigt att det funkar så faktiskt. Man pekar på varandra men vill inte veta om det stämmer. Varken Måns, Bill eller Bull. -Det bara är så och om du säger något annat så är du köpt av silverindustrin. Måns har nog lite kul åt att han övertygat sina kompanjoner. De har ju köpt hela paketet och de fattar inte ens att de hjälper till att få slammet ut på åkrarna. De blir vad som kallas "nyttiga idioter".

-Silver i kläder är en bluff, allt läcker ut och hamnar i naturen sa Måns

-Usch sa Bill

-Ja, verkligen usch sa Bull

Kära Bill och Bull. Även om Måns aldrig vill besvara mina invändningar mot att silver mot illaluktande bakterier vore "onödigt" så kan ni väl i alla fall studera detta och detta innan ni bara säger fy och usch? Att förlänga produktlivscykeln för textiler är en av de viktigaste åtgärderna, se bla rapport från IVA, https://www.iva.se/publicerat/hallbarhet-inom-textil-ur-ett-konsumentperspektiv-ny-minirapport/.

Hållbarhet är komplext och innebär kommunicerande kärl mellan fler miljöaspekter. Måns är jag ointresserad av, men Bill och Bull är det stora problemet. Bill och Bull är alltid problemet som möjliggör för Måns att fortsätta oavsett om vi bara pratar om mobbing på skolgården eller hela folkmord. De är så oroliga och osäkra att göra något som avviker mot sin grupp att de prioriterar att vara omtyckta framför att behålla sin trovärdighet och göra riktiga klimatinsatser.

Genom att fixera sig och bestämma sig för att fortsätta driva linjen om att silver inte ska användas, så VILL de inte ens studera den eventuella uppsidan. Det är illavarslande för hela hållbarhetsarbetet, om vi ska tänka i flock och käpphästar istället för utgå från målet med allt hållbarhetsarbete. Min fråga är om DU vill vara Bill och Bull?

1. Nizzetto, L.; Futter, M.; Langaas, S. Are Agricultural Soils Dumps for Microplastics of Urban Origin? Environ. Sci. Technol. 2016, 50 (20), 10777–10779. https://doi.org/10.1021/acs.est.6b04140 2. Hurley, R. R.; Lusher, A. L.; Olsen, M.; Nizzetto, L. Validation of a Method for Extracting Microplastics from Complex, Organic Rich, Environmental Matrices. Environ. Sci. Technol. 2018, 52 (13), 7409–7417. https://doi.org/10.1021/acs.est.8b01517.

Varför "Silverläckan" inte är trovärdig

Grunden för Svenskt Vattens kampanj mot silver finns återgivna i deras egen rapport ”Silverläckan^{^[i]}”. Rapporten har tidigare kritiserats av Gunnar Bengtsson (tidigare GD för Kemikalieinspektionen) i en skriftlig sammanfattning åt företaget Polygiene. Gunnar skickade hela sin skriftliga kritik till Anders Finnson på Svenskt Vatten. Jag har bara återgett delar av kritiken här nedan, men Svenskt Vatten har haft tillgång till invändningarna sedan hösten 2019.

Rapporten ”Silverläckan” har allvarliga vetenskapliga brister som inte tar höjd för osäkerheten i sina egna testmetoder och drar ogrundade slutsatser. Det är snarande förvånande att man kunnat göra sin tolkning av resultatet när det är uppenbart orimliga testresultat. Den tar heller inte höjd för annan befintligt vetenskapligt publicerad data och bedömningen vilar därför på vanskliga antaganden från ett ensidigt urval av källor. Felet på en slutsats ökar naturligtvis med ju fler felaktiga antaganden den vilar på. Här har vi ändå bara plockat ut ett urval av tämligen missvisande eller ogrundade antaganden.

För att bedöma någon form av proportionalitet i bedömningen av risken, så är det intressant att dessutom konstatera följande

Silverjoner är verksamma (mycket toxiska) under den tid som den finns i löst form men bildar snabbt stabila och svårlösta salter i form av silversulfid i naturliga vattenmiljöer. Toxicitetstesterna utförs i regel på jonformen, vilket inte återspeglar den verkliga situationen.

Silver är varken cancerogent, mutagent, reproduktionsstörande eller hormonstörande.

Silver finns inte ens med på SIN-list^{^[ii]} som upptar mer än 900 särskilt farliga ämnen som miljöorganisationerna önskar prioritera för utfasning. Ett flertal av dessa ämnen finns däremot sannolikt närvarande i det avloppsslammet som Svenskt Vattens medlemmar senare lägger ut på böndernas åkermark, vilket riskerar förorena maten och dricksvattnet.

Användningen av silverbiocider har godkänts av ett flertal erkända miljöcertifieringar, t.ex ÖkoTex 100, BlueSign och Cradle2Cradle.

Det finns inga belägg för att hävda att de mängder av biocidsilver som hanteras i Sverige, skulle kunna ge någon signifikant miljöeffekt överhuvudtaget, även med hänsyn till försiktighetsprincipen. Det är därför extra besvärande att Svenskt Vatten AB dessutom har en jävsituation vad gäller hanteringen av silver, eftersom de marknadsför sin egen produkt ”Revaq-slam” och vill öka förutsättningen för att lägga ut det slammet genom att kampanja just mot silverbiocider^{^[iii]}. Än mer allvarligt är det att Svenskt Vatten AB har tagit del av denna kritik tidigare utan att ha bemött den eller ändrat i sina budskap.

Regleringen av biocider är betydligt mer omfattande än för allmänna kemikalier som miljögiftet PFAS exempelvis. Användningen av biocider förhandsprövas enligt EUs biocidförordning (EU förordning 528/2012).

Källan till Svenskt Vatten ABs antaganden

Riskbedömningen bygger på ett antal antaganden:

· Att halten av silver har nått en kritisk gräns i naturen som inte kan överskridas.
· Att utsläppen av silver ökar stadigt i reningsverkens avloppsslam
· Att det är just en specifik användning, av silverbiocider, som skulle stå för ökningen.

Jag menar att samtliga dessa antaganden är felaktiga och har dålig vetenskaplig grund. Vi går igenom dessa nedan.

Antagandet om att halterna av silver redan har nått en kritisk gräns

Den kritiska gränsen har Svenskt Vatten AB bestämt själva i sitt bedömningssystem för ”godkänt slam”, kallat Revaq, för utläggning på åkermark. Kriterierna bygger inte på en riskbedömning, utan en målsättning om att halten av grundämnen inte ska dubbleras i åkerjordar under en tidsrymd av 500 år, oavsett riskbedömning i övrigt. Den målsättningen har bedömts vara helt orimlig av naturvetenskapliga orsaker så länge slam tillåts att läggas ut på åkerjord överhuvudtaget. Det här är vetenskapligt publicerad [iv]kritik som Svenskt Vatten AB redan har tillgång till.

Det silver som finns på sjö- och havsbottnarna kommer till absolut största delen från historiska utsläpp från fotoframkallning. Det finns en naturlig bakgrundshalt av silver på 0,1 mg /kg sediment och uppmätta halter nära utsläpp från reningsverk ligger på 1 mg/kg.

Dessa utsläpp har nu minskat radikalt, men halterna har fortfarande en marginal med en faktor 10 till förväntade nolleffekter (NOEC) för vattenlevande organismer. Svenskt Vatten AB har gjort grovt felaktiga antaganden av de kritiska halterna med en uppskattad faktor på 20.000. Man har översatt siffrorna av de koncentrerade halterna som sedimenterat till de halter som förekommer i fria vattenmassan. Därmed har man dragit felaktiga slutsatser. Detta beskrivs så här i den kritiska granskningen av Gunnar Bengtsson:

“Silver leaching publication statement: “silver is enriched in this way in the sediment so that it amounts to concentrations from several thousand to hundreds of thousands of times higher than in the water.”

This is trivial since dissolution in water means dilution that disappears when the dissolved matter settles to become part of the sediment.

If a piece of matter is dissolved in water this means that the concentration if its elements is diluted. The concentration ratio sediment/water (filtered 0.45 mm) in Europe was on average 21000 with a very narrow range 14000-34000 for the elements cobalt, nickel, copper, zinc and cadmium (FOREGS 2005)[v]. Silver was not measured, and results from other studies are contradictory including because of analytical difficulties (e.g. IVL 2008 revised 2013)[vi]. Background sediments tend to have about 0.1 mg silver per kg sediment (Sternbeck et al 2015)[vii] and background water around 0.000005 mg silver per kg water (IVL 2008 revised 2013, Sternbeck et al 2015, Goodyear 2011 [viii]) giving a concentration ratio of 20 000 which is in line with the mentioned ones from other elements. Of course the concentration ratios will be higher if the water is contaminated as for instance has happened historically with silver released from use of photography.
If pieces of matter is suspended in water, the elements in such pieces tend to have the same element concentration as in soil and sediment. For the above mentioned 5 elements, typical concentrations in suspended matter (Martin and Whitfield 1983 [ix]) are 1.8-5 times the concentrations in sediment (FOREGS 2005). For silver the only found source of information (Martin and Whitfield 1983) gives 0.07 mg/kg suspended matter in line with the abovementioned background concentration 0.1 mg/kg.”

Andra metaller ligger betydligt närmare en kritisk gräns för effekter i miljön. Av den totala omsättningen av silver, så står den biocida användningen för 0,1%. Läs följande citat[x]: “In soil, sewage sludge, and sediments, in which silver sulfide predominates, the toxicity of silver, even at high total concentrations, is very low.”

Ökar verkligen utsläppen av silver?

Silverhalterna i slam har minskat kraftigt sedan införandet av digital fotografi infördes och någon förväntad ökning på 10%/år, som Svenskt Vatten AB hävdar, har inte setts till. De mängder (20 kg för antiodörbehandling) som hanteras i Sverige kan troligtvis inte ens påverka grafens utseende. Grafen över silverhalten i slam ser ut så här. Källa: Stockholms Miljöbarometer:

Står biocidsilver för någon ökning av halterna av silver överhuvudtaget?

Svenskt Vatten AB bygger hela sin beräkning på en osäker metod som bara mäter hur mycket silver som finns kvar i kläderna före och efter tvätt. Man antar alltså att det som man inte hittar i tyget är det som hamnat i vattnet, men analysmetoden är för osäker och därför används inte denna metod som industristandard, SS-EN16711-1-2015 eller EPA eller method 3052, där man istället löser upp hela tyget för att vara säker på var silvret finns efter tvättning. Svenskt Vattens metod är så osäker att man t.om lyckats se att halten silver ökat i textilierna i en del fall eftersom det är svårt att analysera så låga halter. I nästan 1/3 av proven så hade silverhalterna ökat:

Det finns också alternativa förklaringar varför det är svårt att analysera kvarvarande silver i textilier efter ett antal tvättar. Svenskt Vatten AB drar ändå den grova slutsatsen att 72% av silvret avgår från textilierna/år. Vetenskapligt publicerade data uppskattar snarare 25%.

Det sker alltid en viss naturlig deposition av alla metaller till bottnar. Det innebär att metallerna övergår från biosfären till litosfären. Att påstå att alla utsläpp av metaller alltid innebär en ökning i miljön därför att metaller inte bryts ned är därför felaktigt. Men större flöden, där tillförseln överstiger bortförseln, leder naturligtvis till haltökningar. Det här är grundläggande miljökunskap där vi skiljer på det snabba och långsamma kretsloppet.

Av den totala omsättningen av silver står silverbiocider för 0,1%. Utdrag från Gunnar Bengtssons kritik:

” Silver leaching publication statement: “antibacterial silver leaching from treated textiles is the largest known source of silver in our treatment plants” – but textiles are likely responsible only for a few per cent of the supply to plants. Three estimates of silver input to sewage plants follow; each may have an uncertainty a factor of 3 up or down:

Estimating amount of treated textiles (Amneklev et al 2014)[xi] but correcting to realistic leaching 50 % of the textile silver contents would give textiles contribution of 8 % of silver inflow to the studied plant
Scaling global use for textiles (Windler et al 2013)[xii] with GNP for Sweden, scaling down to the used sewage treatment plant by the relative number of person equivalents gives 8 % contribution.

Using the lowest measured silver concentrations in any Swedish plant (0.46 mg/kg). Subtracting contributions from natural silver in water and excreta (as given by Amneklev et al 2014) results in negative contributions from textiles. Considering the uncertainties there may be room for a 3 % contribution.”

Det är således inte särskilt konstigt att halten silver i slammet ligger på en konstant låg nivå, och att den biocida användningen knappast märks i mätningarna i slammet. Som nämndes tidigare så kommer alla grundämnen att implicit att ha en viss ökningstakt beroende på mängder som kommer via avföringen till slammet. Silver är inte unikt i det avseendet.

Andra anmärkningsvärda påståenden:

Byta till koppar istället?

"Det finns också andra lösningar. Företaget Antimicrobial Copper erbjuder en teknik, baserad på koppar, som framför allt används på hårda ytor, alltså ej i kläder."

Koppar är ett mycket stort problem i miljön, inte minst tack vare båtbottenfärger och koppartak. Inte minst Svenskt Vatten borde känna till koppars egenskaper och förhållandevis stora volymer i både slam och på Östersjöns bottnar.

Grafen bygger på data från Stockholm Miljöbarometer. Halten koppar ligger 123 ggr högre än silver i slammet för år 2020. Koppar liksom alla andra biocida metaller har en potential för antibiotikaresistens (Pal C. (2017). Effects of biocides and metals on antibiotic resistance: a genomic and metagenomic perspective. PhD thesis. University of Gothenburg. ISBN 978 91 629 0047 2.). Vi talar här också bland annat om zink som också ligger drygt 170 ggr högre halter i slam än silver.

Varför vill Svenskt Vatten byta till koppar?

Paradoxala uttalanden om antibiotikaresistens:

"Den ökade användningen av biocider har även lett till en ökad oro för att bakterier ska utveckla resistens mot de antibakteriella ämnena och att detta i sin tur skulle kunna påverka utvecklingen av resistens mot antibiotika. Utvecklingen av bakteriell resistens mot antibiotika är en mycket allvarlig fråga för människors hälsa, och all onödig användning av biocider bör därför undvikas. Det är känt att kontinuerliga utsläpp till miljön av ett antibakteriellt ämne i måttliga koncentrationer kan skapa en perfekt miljö för bakterier att utveckla resistens mot ämnet. Sverige är särskilt engagerade i att EU-lagstiftningen bör utvecklas för att begränsa risker med biocider i textilvaror."

Så här sammanfattar Svenskt Vatten däremot om slam och antibiotikaresistens i sin egen rapport nr 2020-11 (där 90% av 2 kg silver hamnar tillsammans med koppar, zink och 38 ton antibiotika):

"Sammanfattning: Hur påverkas odlingsmark vid långvarig spridning av avloppsslam när det gäller förekomst av antibiotika, andra antimikrobiella ämnen, resistenta bakterier och resistensgener? Studien visar att användning av avloppsslam på det sätt vi gör i Sverige inte verkar medföra några uppenbara risker för utveckling av antibiotikaresistens."

Felaktig beskrivning av silvers tillstånd i miljön

"Det stämmer att silverjoner kan bindas med svavel. Men även en sådan förening kan reagera med andra ämnen och ”luckras upp” – den är med andra ord reaktiv. Detta har belysts av exempelvis German Environment Agency: ”… the formation of Ag2S is an equilibrium response. Therefore, reactive Ag+-ions will occur in solution. Depending on the environmental conditions Ag2O and Ag2SO4 will be formed at the surface of Ag2S. As these compounds are more soluble than Ag2S, this will cause an increased concentration of Ag+ in the solution.” Innebörden av det här är att även silversulfid är reaktivt.

Kort sagt bidrar även en behandling som Polygiene till det silver som ansamlas på sjö- och havsbotten, där det på sikt utgör ett hot mot allt liv i det så viktiga bottensedimentet i sjöar och hav."

Att som Svenskt Vatten påstå att silversulfid är en reaktiv förening, skulle ge kraftiga rödmarkeringar av vilken kemilärare som helst.

Fria joner förekommer sällan i naturen, detta gäller i synnerhet silver. Det tillhör grundutbildningen i kemi att känna till att det råder ett jämviktsförhållande mellan lös och bunden form för alla salter och att olika salter har olika löslighet och jämviktsförhållanden.

Silversulfid anges som närmast ett olösligt salt i kemilitteraturen därför att bindningen mellan silverjonen och sulfidjonen är extremt stark. Silverklorid är också förhållandevis svårlösligt medan silvernitrat är lätt att lösa. Ett lättlösligt salt släpper sina joner till ett svårlösligare salt, det sker ett s.k jonbyte i naturen. Därför så är det silversulfider som troligtvis blir den dominerade saltformen i naturvatten.

Utöver detta så finns en bindning mellan partiklar och joner. Även metalliskt silver har en jämvikt där joner går i lösning och därmed finns det inget skäl att särskilja biocida silverjoner mot annat silver som omsätts. Svenskt Vatten refererar till KemI och deras tyska motsvarighet och det är samtidigt lite pinsamt att KemI inte har uppmärksammat hur jämviktsförhållandet fungerar. Den tyska myndigheten skriver KAN bilda fria joner utan att ange några mätningar eller exempel som skulle visa hur jämvikten är förskjuten och därmed vilka mängder fria joner som därför skulle finnas i vattenmassan. Det är ett ytterst spekulativt teoretiserande och det är oseriöst att slänga in detta utan vidare förklaring i sammanhanget.

[i] Svenskt Vatten AB 2018 https://www.svensktvatten.se/globalassets/om-oss/nyheter/2018/silverrapport-svenskt-vatten-20181022c.pdf

[ii] SIN= Substitute It Now, publiceras på www.chemsec.org.

[iii] https://www.svensktvatten.se/globalassets/avlopp-och-miljo/uppstromsarbete-och-kretslopp/revaq-certifiering/revaq-arsrapport-2018.pdf

[iv] Bengtsson 2015 www.ccsenet.org/journal/index.php/jas/article/download/53307/38754

Bengtsson 2018 http://www.fao.org/fileadmin/user_upload/GSP/GSOP18/Bengtsson_Environmental_full.pdf

Bengtsson 2019 http://www.fao.org/fileadmin/user_upload/GSP/GSOP18/Bengtsson_Environmental_full.pdf

[v] FOREGS 2005 http://weppi.gtk.fi/publ/foregsatlas/article.php?id=15

[vi] IVL 2008 revised 2013 https://www.ivl.se/webdav/files/Rapporter/B1826.pdf

[vii] Sternbeck 2015 http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:883270/FULLTEXT01.pdf

[viii] Goodyear 2011 Silver in Stockholm Harbour Water and Sediment Comparison of the Input from Biocides and Other Sources. No available weblink.

[ix] Martin 1983 https://link.springer.com/chapter/10.1007%2F978-1-4757-6864-0_16

[x] Bioaccumulation and toxicity of silver compounds: A review, Hans Toni Ratte