Det kokar betätnkligt i kemikalifrågan just nu. Det börjar hända intressanta saker med REACH, regeringen har ambitioner på att ta tillbaka initiativet inom EU, Naturskyddsföreningens höstkonferens och årsbok kommer att handla om kemikalier. Men, den stora bakomliggande frågan är egentligen hormonstörande kemikalier.Det klassiska sätten att hantera kemikalieproblemen visar sig alltmer värdelösa. Riskbedömning, gränsvärden, lagstiftning, säkerhetsdatablad m.m. fungerar inte alls som ett skyddsnät därför att de är konstruerade från ett felaktigt sätt att tänka. Våra barn exponeras mer, utsätts mer, påverkas mer än vi trodde och vi står handfallna.
Det positiva är att fler inser problemet, och det dyker upp alltfler initiativ nu. Jag tänker på
1/ Boken "Förgiftad", där de Canadensiska författarna gör experiment på sig själva och bevisar att man kan kontrollera sin egen exponering genom att undvika/utsätta sig för olika produkter. Boken är underhållande och lättbegriplig dessutom.
2/ Kunderna har rätt att numera kräva butikerna på uppgifter om deras varor innehåller särskilt farliga ämnen enligt den s.k. Kandidatlistan.
3/ Kemikaliesekretariatet har infogat hormonstörande ämnen på sin publika databas, och på endocrinedisruption.org publiceras aktuell lista på samtliga potentiellt hormonstörande ämnen.
Men kemikalier är inget isolerat problem, utan de ska ses i ett sammanhang med den övriga globala krisen. Det handlar ju om att skapa lösningar och produkter som klarar planetens villkor vad gäller klimat, biologisk mångfald. Men det är en utmaning, inte flera. Bara man inte fokuserar på alla de saker man ska undvika, utan vad man ska göra istället. Behövs hjälp? Jamen ring mig då!
Vill skärpa nivån på tänkandet och vara en röst för kommande generationer. Säger vi att vi inte ärvt jorden av våra förfäder, utan lånat den av våra barnbarn, så ska vi banne mig leva upp till det också. Det blir annars som att låna pengar av någon och säga att vi ska betala tillbaka så mycket som möjligt. Vem lånar ut pengar på de villkoren?
fredag 2 september 2011
onsdag 21 april 2010
Cradle to Cradle (C2C) produkter - säljs av Tretum!
En av mina nya kunder är Tretum AB, ett litet byggföretag. Små, men naggande goda. De kan nämligen redan leverera C2C-certifierade produkter i Sverige. Klicka gärna på länken och se heltäckningsmattor från Shaw Industries, som återvinns till 100%.
En industriproduktion helt utan avfall! Fantastiskt kul, för det innebär också att jag själv har börjat så smått att göra affärer inom C2C. Nu hoppas jag bara att Tretum säljer massor med mattor och drar med sig resten av det svenska näringslivet. För helst vill vi ju ha en sådan där förnämlig återvinningsindustri i Sverige också, eller hur? Sedan vill vi ha fler materialtillverkare som gör RIKTIGA återvinningsbara material.
Videon visar hur C2C-konceptet fungerar.
Etiketter:
Braungart,
C2C,
Cradle to cradle,
vagga till vagga,
återvinning
söndag 21 mars 2010
Insikten om ohållbar kemikaliepolitik når kommissionen?
Att nyfödda bebisar innehåller en cocktail av industrikemikalier är inte förvånande. Det är inte första gången man konstaterar att den mest känsliga delen av människans livscykel exponeras för vetenskapligt misstänkta hormonstörande ämnen. Det borde ha lett till arga upplopp och protester världen över, för länge sen. Anledningen varför reaktionerna är så lama, är väl att problematiken är för obegriplig. Experterna tjafsar, myndigheterna lägger huvudet på sned och politikerna vet inte vilket ben de ska stå på.
Visserligen har EU genomgått "århundradets kemikaliereform", men den kan ändå inte matcha den sanslöst skenande kemikalieindustrin.
Naturligtvis kan man inte sitta i en sandlåda, och tro att man ska kunna väga, mäta och utvärdera varje sandkorn för sig, innan man bestämmer sig om sandlådans innehåll är bra för barnen. Det som är nytt med denna rapport är att den är beställd av DG Environment, och att man har äntligen insett det hopplösa i att fortsätta som förut. Jag hoppas att man nu går ett steg vidare och föreslår "default actions", dvs förbjuder fortsatt tillverkning av de ämnen som hittas överallt, dvs POPs. Ämnen som hittas generellt i bebisar, djur, livsmedel osv har ju bevisligen sådana egenskaper som vi via omvägen över tester på vPvB försöker beskriva. När det vi letar efter syns i verkligheten, verkar det ju bara fånigt att man måste verifiera samma sak på kartan.
fredag 5 mars 2010
Vi har ingen klimatkris - det är en hållbarhetskris!
För en vecka sedan kom jag hem från Saudi-Arabien. Jag och ytterligare tre internationella gästföreläsare från Österrike, UK och USA föreläste på temat "säkerhet i sjukvården". I det begreppet ingick alltså hållbarhet, så som utfasning av PVC, ftalater och bromerade flamskyddsmedel. Så är det med sjukvården: Det handlar om liv och läkaretik. När man inser att botandet kan leda till långsiktig ohälsa innanför eller utanför sjukhusets väggar, för de egna patienterna såväl som för allmänhälsan - så förstår man nödvändigheten att koppla ihop miljöfrågorna med verksamheten.
Att det var just Saudi seminariet hölls i, skänkte förstås en extra dimension till den holistiska synen. Ska villigt erkänna att samtliga vi tre gästföreläsare låg medvetet lågt i början vad gäller klimatfrågorna, 25% av världens olja lär ju hämtas från just detta land. Men våra värdar visade en förvånansvärd öppenhet och villighet att diskutera hela problematiken, inte bara valda delar.
Det är ju inget som hindrar att man kan börja plocka de lågt hängande frukterna såsom utfasning av PVC i sondslangar för nyfödda eller energieffektivisera sjukhusen, skaffa en kostnadseffektiv avfallshantering och sortering av avfallet m.m. Vi diskuterade alternativa transporter för studenterna inom universitetsområden, det var kreativt, upplyftande och kul.
Att förbränningen av de fossila resurserna förr eller senare måste upphöra, det är vi alla ganska rörande överens om. Det behövs en plan som som är tillräckligt smart och attraktiv för alla inblandade, så går det. Men, planen måste utgå från hållbarhet, annars riskerar vi t.ex. att i panik tillåta rovdrift på de förnybara råvarorna. Och nedmonteringen av den biologiska mångfalden är enligt "The Nine Planet Boundaries" ett ännu värre hot än klimatkrisen. Frågan är om det inte vore te.x. en bättre strategi att använda oljan till att skapa material, som inte förbränns i slutändan utan återvinns ständigt?
Etiketter:
bromerade flamskyddsmedel,
ftalater,
klimat,
Planet Boundaries,
PVC,
Saudi-Arabien
tisdag 29 december 2009
Kina var skurken i COP 15?
En mycket intressant artikel i The Guardian av Mark Lynas. Kina utnyttjar skuldbeläggningen av den rika världen, och spelade under täcket i Köpenhamn. Kopplingen mellan billigt kol och tillväxt prioriteras högre än allt annat. Man vill inte ens att Tyskland, Australien eller USA gör egna åtaganden som riskerar öka trycket på Kina.
Det känns verkligen som det är dags för NGOerna att nyansera sin bild av "skurknationer vs fattiga offer". Annars legaliserar man bara dåligt beteende från nationer som Kina och Indien, och det vore en björntjänst mot alla jordens invånare.
Överhuvudtaget borde vi alla ha lärt oss läxan, och sluta dela in världen i skurkar och offer. Oavsett om det rör sig om klimat, feminism, våld, krig osv. Då handlar det inte längre om skuld, utan snarare att se beteenden, vara konstruktiv och söka möjligheterna. Orkar vi det, så finns det goda chanser att överleva.
onsdag 9 december 2009
Johnson & Johnson vill tvinga på sjukvården triclosan
Jämtland läns landsting sa nej till suturer som behandlats med triclosan, såklart. Vad ska man överhuvudtaget ha antibakteriella suturer till, som dessutom förgiftar patienten med ett miljögift? Normalt så förebygger man infektioner med god hygien, inte miljögifter. Triclosan är kontroveriellt och har tidigare debatterats som tillsats i tandkräm för att motverka tandlossning. Baksidan är att man hittar det i reningsverkens rötslam och i kvinnors bröstmjölk, samtidigt som det har en kemisk struktur som är närbesläktad med DDT och PCB. Det finns studier som visar på hormonstörande egenskaper.
Det är ett självklart utfasningsämne som alla progressiva upphandlare ser till att få bort, för att leva upp till Sveriges miljömål och övergripande lagstiftning.
Men J&J nöjer sig inte med ett nej ska ni veta. Länsrätten gav visserligen landstinget rätt, men Kammarrätten överprövade och gav J&J rätten att tvinga på patienterna triclosan. Landstinget har inte lyckats bevisa att triclosan utgör en risk, eftersom det är så lite i varje produkt. Jisses, undrar vad mer man kommer att bli påtvingad som patient om man inte lyckas bevisa risken? Bara man tar lite av allting i varje produkt så går det tydligen bra. Lite kvicksilver, lite kadmium, lite bisfenol A, lite ftalater, lite PFOS, bromerade flamskyddsmedel. Vad vi ska ha det till spelar ingen roll, bara det är lite. Bakläxa till Kammarrätten. Varning för Johnson & Johnson.
Det är ett självklart utfasningsämne som alla progressiva upphandlare ser till att få bort, för att leva upp till Sveriges miljömål och övergripande lagstiftning.
Men J&J nöjer sig inte med ett nej ska ni veta. Länsrätten gav visserligen landstinget rätt, men Kammarrätten överprövade och gav J&J rätten att tvinga på patienterna triclosan. Landstinget har inte lyckats bevisa att triclosan utgör en risk, eftersom det är så lite i varje produkt. Jisses, undrar vad mer man kommer att bli påtvingad som patient om man inte lyckas bevisa risken? Bara man tar lite av allting i varje produkt så går det tydligen bra. Lite kvicksilver, lite kadmium, lite bisfenol A, lite ftalater, lite PFOS, bromerade flamskyddsmedel. Vad vi ska ha det till spelar ingen roll, bara det är lite. Bakläxa till Kammarrätten. Varning för Johnson & Johnson.
Etiketter:
landsting,
miljögifter,
sjukvård,
triclosan,
triklosan,
upphandling
torsdag 1 oktober 2009
När ska lära oss ta helhetsgreppet om bromerade flamskyddsmedel?
"Guilt by association" är normalt ett begrepp som indikerar fel beteende. Men då gäller det människor. För kemikalier vore det dock helt rätt. På min tid som kampanjledare (SNF) mot bromerade flamskyddsmedel så förespråkade vi ett generellt förbud mot alla 70 bromerade flamskyddsmedel, just av den anledningen vi ser nu: Förbjuder vi bara några stycken som debatteras vartannat år, så dyker ju andra liknande substanser upp. På min tid hade jag ingen susning om TBECH, men det är alltså bara ett i arsenalen av bromerade flamskyddsmedel som kemiindustrin plockar fram när vi förbjuder några bromerade difenyletrar.
Kom ihåg att det inte bara är vi miljömuppar som hävdar förbud mot samtliga bromerade flamskyddsmedel, räddningsverket har sagt att de inte ens behövs. Känns rätt onödigt att utsätta folk för prostatacancer då, eller hur?
Kom ihåg att det inte bara är vi miljömuppar som hävdar förbud mot samtliga bromerade flamskyddsmedel, räddningsverket har sagt att de inte ens behövs. Känns rätt onödigt att utsätta folk för prostatacancer då, eller hur?
Etiketter:
bromerade flamskyddsmedel,
miljö,
miljögifter,
naturskyddsföreningen,
prostatacancer
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)